Och mitt i allt, när han satt där så bekymmersfritt och plinkade på gitarren med de allt för hårda strängarna som gjorde ont i hans fingrar, då mitt i allt så slog tanken honom.  Och tonarten byttes från simpel dur till ett klingande, vemodigt och komplext moll.

Att kalla tanken för en tanke kunde vara att överdriva. Att kalla tanken för en känsla kunde vara en underdrift. Att kalla tanken för ett infall vore dumdristigt. Att kalla tanken för en snilleblixt vore pessimism. Att kalla tanken för en uppenbarelse vore löjligt. Men egentligen var tanken något mera än endast en tanke; det var en sådan där obehaglig sak som kryper upp längs med ryggraden, som får benen att vekna, som får det att kännas som om man hade en knut i magen, som gör axlar och armar matta och blicken likaså, som får dig att vandra i de mörkaste dalar utan ljus i sikte och som får dig att höra ropen från de som lider i ditt namn på kvällarna. Ljuset i dina ögon mörknar, och när du ser dig själv i spegeln ser du människan, men inte själen. Tomheten härskar.

Han begrep plötsligt sin ensamhet. Han förstod att fastän han aldrig var ensam, så var han ensam hela tiden. Han kom attt tänka på de ögon han en gång velat titta in i för att besvara en blick, en speciell blick. Han kom att tänka på vad han hade lärt sig den hårda vägen, och vilken cyniker det gjort honom till. Han insåg att han var en människa som saknade vissa saker i livet. Vissa saker han egentligen aldrig upplevt. Han förstod sitt öde. Han förstod hur värdelös han verkade, inte bara för sig själv, utan inför andra också. Han förstod vilken stympad varelse han egentligen var. Han äcklade sig själv. Han fick ångest. Han ville bort. Han ville börja på nytt. Han ville finna en väg.

Åh vad jag längtar bort. Bort från allt detta. Bort till Åbo. Där finns livet och drömarna. Här finns bara sorg, ångest och hopplöshet.

Jag kommer inte kunna sova inatt.

 

Anonym

9 september 2012 21:36

Du borde ta vara på dina vänner du har där hemma istället nu medan du ännu bor där. Ditt framtida liv kanske finns i Åbo, men bara för att du en dag flyttar dit behöver du inte bli lyckligare än vad du är nu. Lycka finns bara i tillfället. Du kanske inte tycker att de som bor där hemma där du bor är dina riktiga vänner, men de kanske tycker annorlunda?

Andreas Sundberg

9 september 2012 21:49

Var i inlägget nämns vänner i Åbo? Detta inlägg handlar om miljöombyte. Läs gärna inlägget före ni kommenterar det, bäste herr/fröken ''Anonym''.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...