''Mannen i svart flydde genom öknen, och revolvermannen följde efter.''

Så inleder Stephen King boken Revolvermannen, den första boken i serien om Det Svarta Tornet, platsen där alla tider och världar möts, där alla svar finns. Denna enkla mening sammanfattar egentligen synopsisen i hela boken. Den värld som vi känner till finns inte mer, för världen har gått vidare. Vissa säger att detta innbebär början till slutet, medan andra menar att detta endast är slutet till början.  Mannen i svart, även kallad Walter, flyr genom den oändliga öknen fylld med djävulsgräs och Roland Deschain, mer känd som den sista av de stolta Revolvermännen, följer efter honom. Det första man frågar sig är ju såklart ''varför?''. Svaret är enkelt: Walter vet hur man skall ta sig till det svarta tornet, dit Roland vill av den mycket simpla orsaken att det helt enkelt är hans öde. Måste man göra det så invecklat? Nixpix. Nåväl, Revolvermannen följer Mannen i svart (Mannen skrivs alltid med stor bokstav) dag och natt, varken törst eller hunger bekommer honom eftersom det inte hör Revolvermännen till med sådana onödiga saker. På sin färd möter han en eremit och förklarar om staden Tulls öde, och en pojke som mördats av Mannen i svart i en annan tid och plötsligt fann sig i öknen, och inser att pojken antagligen kommer att dö i hans sällskap, vilket pojken också inser. Under färden får vi reda på genom Rolands historier för pojken hur han med list besegrade tränaren Colt, och fick börja kalla sig Revolverman, och hur det kom sig att han blev den siste av dessa moderna riddare. Men Revolvermannen vet: Mannen i svart kommer ge honom ett val, valet mellan Tornet och Pojken, ett val där ett offer måste göras...

När jag var femton år lånade jag denna bok från biblioteket, kämpade mig igenom början och fattade inte ett skvatt. Det behövs knappast sägas att jag lämnade tillbaka boken utan att ens läsa hälften av den. Nu förra veckan råkade jag hamna på Borgå Bibliotek av en slump, där jag hittade boken i fråga i pocketformat. Nu jävlar, tänkte jag, så ska jag läsa den från pärm till pärm. Sagt och gjort, jag läste den under en enda natt eftersom den var omöjlig att lägga ner när jag väl börjat. Så nu beslöt jag mig: jag tänker läsa hela serien om det mörka tornet. När jag var femton trodde jag det skulle vara omöjligt. men nu är det inte bara möjligt, utan det är ett faktum. Det skall bli mig en glädje att följa med Roland, denne moderne John Wayne och Clint Eastwood på samma gång, på hans äventyr. Jag skall inte glömma min faders ansikte. Det svär jag vid min faders revolvrar. (Översatt från högmålet).

Snart veckoslut igen. Vart tar veckan vägen? Tiden går fort, så fort. Jag lyssnar på Nick Cave och begrundar universums mysterier, skriver noveller för att slå ihjäl tiden och saknar folk jag inte sett på länge. Det är min vardag för tillfället. Inte mycket att hänga i julgranen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...