Under rådande väderhållanden, det vill säga totalt jävla mörker samt rysligt, iskallt spöregn så passar det sig mycket bra att lyssna på artister som The 69 Eyes och Type O Negative. Dessa två band har jag alltid förknippat med den mörkaste tiden på hösten, av någon anledning. Och nu är det ju mera stämningsfullt att lyssna på deras musik under mörka höstkvällar medan man tar sig en funderare än på en ljus sommardag. Det hör liksom lite till, så att säga. Har lyssnat på 69 Eyes nya skiva, X. När jag första gången lyssnade på dess första singel, Red, var jag inte sådär jätteimponerad. Men nu efter att ha lyssnat igenom skivan som helhet så har jag märkt att jag börjat gilla den sakta men säkert. Skivan är ju lite annorlundare än de tidigare skivorna Angels och Devils; musiken är mer catchy, nästan lite pop-aktig, men har ändå alla element i soundet som för tankarna till The 69 Eyes. When A Love Comes To An End var en riktigt överraskande låt, inte riktigt något som man hade förväntat sig av bandet i fråga, men ändå bra. Måste fördjupa mig mera i denna skiva, men skall ägna tiden att de tidigare nämnda albumen plus klassikern Blessed Be en stund nu. Wolf Moon av Type O är väl den ultimata höstsången, eller hur?

Denhär dagen har inte riktigt varit på min sida, så att säga. Jag har varit så otroligt trött på grund av att jag försöker vända min dygnsrytm, jag har fått utstå en massa skit samt spott och spe från olika håll och slutligen som grädde på moset lyckades jag rådda på min förstärkare, så nu är jag inte helt säker på om den fungerar mera. Det är sannerligen ingen bra dag att vara Sundis idag. Det här med att vända dygnsrytmen är mycket svårare och tyngre än jag tänkt mig: jag sover oroligt och mellan random tider, samt är konstant trött och lättirriterad på allt och alla. Folk verkar tro att det bara är att gå och lägga sig lite tidigare, men det är banne mig mer omfattande än så. Den är fortfarande lika hopplös som förr, men nu är det i alla fall ljust när jag går sönder. Jag saknar faktiskt min batmandygnsrytm lite, den hade sin charm o sina positiva sidor. Hitills har jag endast negativt att säga om denna ''normalare'' dygnsrytm. Idag måste jag orka till 22:30, så att jag inte vaknar fullt utvilad 05:30 igen. Jag är nog inte en normal människa på något sätt alls, för allt som har med sovande att göra i mitt fall skiter på sig. Det är inte rättvist. Vad har jag gjort för att förtjäna denna förbannelse? Seriöst, jag lyssnar på Dimmu Borgir för att inte somna. Trodde ni någonsin jag skulle säga det? Nej, det trodde inte jag heller.

Imorgon blir det detta:

Har inte så höga förväntningar. Någon sade att det var Craigs bästa Bondfilm, men han har ju inte gjort en enda bra hitills så det är väl ingen större merit. Nå, man får ta den som den kommer. Hoppas den är bättre än den förra, i alla fall.

My name is Sundberg. Andreas Sundberg.

EDIT: Ny omröstning! Rösta!

 

Letitbleed.se

22 november 2012 16:47

Bra skrivet om 69 Eyes, jag håller med dig i det mesta!

http://letitbleed.se

Andreas Sundberg

22 november 2012 17:29

Kul att nån gör det! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...