22:00 på en Onsdag och fy helgoland vad jag är trött. Jag är alltid trött nuförtiden. Denna nya dygnsrytm, den ''normala'' om man vill kalla den så, passar mig inte alls. Och jag kan inte gå och sova ännu heller, för då vaknar jag klockan sex på morgonen imorgon och kan inte somna om. Det är nog inte meningen att jag skall få sova i lugn och ro, helt normalt, någonsin. Om gud finns är jag säker på att han jävlas med mig. Rejält. Måste ha gjort bort mig någon gång i barndomen, och detta är mitt straff. Eller något. Eller sen är det helt enkelt bara så att jag är Batman.

Skyfall. Okej, den var bättre än Casino Royale och Quantum of Solace tillsammans, och hade den bästa bondskurken på åtminstone tio år, men ändå saknade den något väsentligt, detdär speciella som får en att tänka ''Bond. James Bond''. Jag uppskattade referenserna och hyllningnarna till tidigare filmer: Handligen utspelade sig i Shanghai och Turkiet (The Man And The Golden Gun, From Russia With Love) Q skämtar om exploderande pennor (Never Say Never Again/Thunderball) och den klassiska Aston Martinen med både vapen vid lamporna och utskjutningsbar stol (Goldfinger). Dock var det några saker som störde mig en hel del i filmen: Den nye Q hade inte alls liknande karaktärsdrag som den gamle Q, som ju var något av en komisk karaktär som ändå var sakkunnig på sitt område. Den nya Q var både torr och aningen trög, medan det istället var dialogerna mellan M och 007 som för det mest stod för humorn i filmen. Inget fel på det, men det inte riktigt den klassiske Bond-vibben, direkt. Det som dock störde mig mest av allt var att Miss Moneypenny helt abrupt bytt hudfärg. Jag skulle vilja höra en trovärdig förklaring hur det gick till. Annars var filmen nog helt sevärd. Den får Sundisvärderingen™ 3,5/5.

Bond använder sig av lite mer traditionella vapen än sin sedvanliga Walther.

Javier Bardem spelar en Bondskurk som heter duga.

Har äntligen börjat på del II i Det Mörka Tornet. De Tre Blir Dragna börjar precis där som Revolvermannen slutade. Vad skulle jag göra utan Stephen King?

Nu skall jag vänta på att klockan blir elva, så att jag äntligen får sova. Men jag vill bara meddela att jag är glad över att Barack Obama vann valet i USA. Att den mormonska kulten skulle styrt ett av världens mäktigaste land är en skrämmande tanke.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...