Måste säga att jag är jävligt besviken på denhär så kallade ''apokalypsen''. Det hände ju inte ett jävla skit. Jag menar, är en liten meteor för mycket att be om? Eller en jordbävning? Eller att utomjordingar skulle attackera USA som de alltid gör i filmerna? Tydligen är det det. Nehepp, ingen undergång denna gång. Det enda denna påstådda 21.12.2012-domedag ledde till är spam på de sociala medierna och att Maya-indianerna helt tappade sin trovärdighet. Och nu spammar jag själv om 2012 på en social media. Är inte ironi härligt?

Ofattbart att det är julafton imorgon. Det är som att åren går snabbare ju äldre man blir, speciellt detta år har varit det snabbaste jag varit med om i mitt liv. Det har hänt så ofantligt mycket saker detta år, så många bra saker men mest sorgliga saker, i alla fall på den senaste tiden. Ändå är jag rätt säker på att jag kommer komma ihåg detta år som ett av de bästa i mitt liv, och kanske som det mest annorlunda. Annorlunda är verkligen ett nyckelord för 2012: Skolan tog slut, jag blev student och fick studieplats vid ett universitet och såg många av mina bästa vänner lämna trygga gamla Sibbo på grund av militären, studier eller annat. Själv blev jag kvar här tillsvidare, sökte konstant jobb och fick ett konstant nej (om de nu ens svarade på ansökan), fick problem med ryggen, läste en massa böcker som jag aldrig trodde jag skulle klarat av när var femton och kom att bryta foten, vilket gjorde min framtid så jävligt mycket osäkrare. Stundvis har jag känt mig mycket ensam detta år, mycket mer ensam än jag någonsin känt mig, men jag har inte varit så långsiktigt deprimerad som tidigare år. Det negativa har kommit under ganska intensiva perioder istället, och jag har lyckats att för det mesta hålla huvudet högt när det har skett. Fast på senaste tiden har det nog funnits mörka stunder, såhär passligt inför julen. Men månne nu inte julaftonen får en att tänka på andra saker. Hoppas det.

Jag städade faktiskt mitt rum idag. Undrens tid är inte förbi, tydligen, Titta nu så snyggt det är:

Tack vare julbelysningen är bilden  ljus och oskarp. Sånt är livet. Hoppas tomtarna ser detta, så att de vet att jag är en snäll pojke. Då får jag kanske rullstolen jag önskade till julklapp. Fast jag kanske skämtade när jag önskade den. Det är sannerligen så att man måste kunna se sina handikapp med humor. Annars skulle jag redan ha fått en meltdown tack vare alla människor som säger ''break a leg'' varje gång jag skall göra något.

Något mer har jag väl inte att berätta, så jag önskar alla som läser detta en god jul! Kom ihåg varför vi firar julen egentligen: Den uråldriga rit och dess festligheter som utfördes på grund av vintersolståndet, förrän ens kristendomen var påtänkt. Senare kom detta jólablót, som det hette här i norden, att integreras med den kristna versionen av julfriandet. Så en trevlig jólablót, alla!