Ibland på kvällen när jag sitter och facebookar får jag mittiallt en obehaglig känsla i magen. Jag läser en massa statusar, jag ser en massa likes, en massa bilder och wallposts som väcker den känslan. Känslan är svår att beskriva, vrede är ett för kraftigt ord och irritation ett för svagt. Frustration är kanske närmare sanningen. Jag ser hur femtonåriga pojkar förespråkar white pride, jag ser hur fjortonåringar dricker brännvin och röker, jag ser mobbning, jag ser våld, jag ser fjortonåriga flickor förlova sig med tjugotreåringar och jag ser hur folk mittiallt ''älskar'' personer dom kanske har känt en vecka. Jag ser lidande eller skadade djur, barn med cancer och muterade människor. Jag ser ond bråd död. Jag ser allt det fula och dumma i denna värld. Och det är inte trevligt. Ibland blir man riktigt chockerad, och ens dag är förstörd.

Jag behöver inte se det fula i vitögat på facebook för att veta att det finns. Jag läser nyheterna och följer med i tidningarna.

Nu vet jag vad känslan är. Besvikelse. Besvikelse över att vi människor gör så mot varandra, och mot oss själva. Vi förtjänar, och vi kan bättre. Hundarna som piskas och sprängs förtjänar bättre. Vi förtjänar att bli bekräftade också utan tatuering eller piercing. Vi kan tycka om varandra utan att förlova oss. Vi kan acceptera folk fast de är annorlunda. Vi behöver inte festa för att ha det roligt. Vi vet om ondskan, och vi vet att världen är en farlig plats. Låt oss därför ta vara på varandra och låt oss därför behandla varandra rätt. 

Vi förtjänar det. 

Så behöver ingen vara besviken.

Denna dag har gått konstigt snabbt, fastän jag inte gjort något.

By the way: L i Modda enligt lärarens bedömning! Fuck Yeah! 

Vasa on friday - Can't wait.