En sak som jag gillar med mitt jobb är att jag inte egentligen har tid att fundera så mycket på annat. På jobbet händer det något hela tiden, det finns alltid något att göra eller något att bära eller något att reparera. När jag äntligen sen får ta en paus så är jag oftast så slut att jag bara sitter och laggar, kanske skriver ett textmeddelande med någon jobbanekdot åt nån eller spelar korgboll med arbetskollegor (true story, gjorde det idag). Det finns ingen tid för något annat - jobbet tar upp både den fysiska och den psykiska delen av mitt väsen. Det är bra. Det är lite som en sorts meditation. Jag trivs ganska bra på Leppätien Koulu. Jävligt synd att jag blir förflyttad till Sibbo Gymnasium nästa vecka. Jag som aldrig ville sätta min fot där igen - är det inte härligt med ödets ironi? Hoppas verkligen att jag får nån bra työpari där, för annars kommer jag att gå sönder.

Perus-utsikten på pausen.  

Åkte till bibban idag en sväng. Lånade Drömfångare av Stephen King samt Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Den lär vara bra, och lär ska höra till den litterära allmänblidningen, Dessutom gick författaren i fråga bort för en tid sen, så jag finner det ytterst passande.

Nu måste jag ta mig en sista funderare. Sen lovar jag, sen kommer det att hända nåt. Nu gäller det att spela korten rätt.