Var ute och körde idag. Bara för mig själv. Jag tänkte först ta någon med mig, men jag beslöt mig för att jag behöver vara ensam. Det är något terapeutiskt med att köra bil längs med en oändlig väg. Något filosofiskt. Det blir så lätt att samla tankarna, och du kan fokusera på det väsentliga. Dessutom lyssnade jag på Whitesnake och Pantera. Jag återupptäckte den låt som kanske är Panteras bästa, Hollow.

''What's left inside him?
Don't he remember us?
Can't he believe me?
We seemed like brothers.
Talked for hours last night,
About what we want to be.
I sit now with his hand in mine,
But, I know he can't feel''

Låten handlar om en ung man vars bästa vän hamnat i koma på grund av ett självmordsförsök.

''I'm close with his mother,
And she cries endlessly.
Lord, how we miss him,
At least what's remembered.
It's so important to make best friends in life,
But, it's hard when my friend sits with blank expressions.''

''No one knows, what's done is done.
It's as if he were dead.''

Phil Anselmo må vara världens största junt, men jävligt bra låtar kan han skriva.

All work and no play makes Sundis a dull boy. Här är bilden på drickan som utlovades:

10 poäng och ett papegojmärke åt den som förstår varför denna dricka är legendarisk. Bilder på hatten kommer imorgon. Kanske.