Tiden är i sanning ett mysterium. Varje dag går den så otroligt långsamt från och med klockan 07:00 när arbetet börjar till klockan 10:30 då matrasten hålls. Sen mittiallt skenar tiden iväg och det är dags att bege sig hemåt klockan 15. Sen kommer man hem, spelar gitarr en stund eller ser kanske på en film - så är klockan mittiallt 19. Sen facebookar man lite, konverserar lite om livets allvar med diverse filurer, facepalmar åt mänskligheten i allmänhet och slösar sitt liv på internets mörkaste hörn (NN och 9gag), och när man tittar på klockan är den 23:30. Man tar en smörgås, äter den i lugn och ro och youtubar lite. 01:25. Fuck. Tvingar sig själv i säng, och somnar kring 02:00. Väckningen kommer 4,5 senare. 

Ibland förstår jag seriöst inte hur jag orkar. Mitt sociala liv lider onekligen av detta, och består främst av textmeddelanden och chattande i olika former. Dagarna är varandras kloner.

Men klockan tre imorgon är jag en fri man. Klockan tre imorgon är jag en rik man. Klockan tre imorgon är jag lycklig. Klockan tre imorgon kommer tröttheten ta slut. Klockan tre imorgon bryts kedjorna, och hjulet går sönder. Klockan tre imorgon bestämmer jag själv. Klockan tre imorgon börjar semestern. Det känns som jag jobbat i tre år, fastän det egentligen varit en månad. Men egentligen har jag inte tid att slöa - har program nästan varje dag i Juli. Först i Augusti kan man fundera på att ta upp en livsstil lik sengångarens. Då kommer det att vara skönt med vila.

P.S Nu har jag lite väl många järn i elden. Får se om man bränner sig.