Idag har jag feelat Johnny Cash hela dagen. Egentligen har jag feelat soundtracken till den Oscar-vinnande filmen Walk The Line som handlar om Cash uppväxt på en bondgård i Arkansas, början på hans karriär samt hur han träffar sin blivande fru June Carter. På skivan tolkar Joaquin Phoenix (som spelar Cash) och Reese Witherspoon (som spelar Carter) den lilla fraktion av Cash enorma musikproduktion som fungerar som filmens soundtrack. I vissa låtar kunde man tro att det faktiskt är Johnny själv som sjunger, så ytterst proffesionellt utfört av herr Phoenix. Jag lyfter på hatten. Jag feelade faktiskt så mycket att jag laddade ner skaffade filmen i fråga att titta på vid ett lämpligt tillfälle. Har senast sett den under musiklektionerna i högstadiet, och var inte intresserad av ämnet i fråga så mycket på den tiden. Det är först på äldre dagar som jag börjat uppskatta Johnny Cash ordentligt. Det blir intressant att se på filmen ur denna, lite mognare synvinkel och se hur bra mina minnen av den överensstämmer med den verkliga produkten.

Idag har jag varit feberfri hela dagen, så jag kan väl anses som frisk nu, ifall man bortser från hostningar som har sin grund djupt nere i maggropen, och som får mina lungor att överväga sjukpensionering. Det innebär att man eventuellt kan bryta isolationen redan imorgon, om det känns rätt. Ett lysande tillfälle att inviga min nya t-skjorta, som det eventuellt kommer bilder på senare. För den är något utöver det vanliga, och har i högsta grad något med denna blogg att göra. Tufft, ju.

Åt helvete med lockouten. Som tur börjar Sm-Liiga på Torsdag, så nu kan man äntligen följa med favoritlaget HIFK igen. Stadi on punainen!