Hörni, go' vänner och stalkers och intrillare och annat slödder som läser detta. Idag satt jag och lyssnade på November Rain av Guns N' Roses eftersom jag tyckte den passade vädret extremt bra, medan jag åt knäckebröd med ost och gurka (vilket blivit något av en favoritsnack för mig på senaste tiden) och drack kakao. Då slogs jag av en tanke. En sådandär tanke som när man väl börjat grubbla över den så kan man inte sluta tänka på den före man tänkt färdigt, liksom. Hjärnan måste behandla tanken grundligt, från början till slut, eller så återkommer tanken när man minst vill det, t.ex när man ligger i sängen på kvällen eller när man borde fokusera på något viktigt och väsentligt. Eftersom denna blogg fungerar som ett sorts anteckningsblock, if you will, så måste denna tanke även behandlas här, annars så kommer jag aldrig bli av med den. 

Tanken som slog mig var alltså vad är det i en kvinna som Jean Andreas Waldemar Sundberg finner attraktivt? En intressant frågeställning som jag egentligen aldrig kommit att analysera allt för grundligt, utan högst med några flyktiga och stereotypiska svar på någon herrkväll i en mörk bastu eller som en snabb kommentar på ett killsnack på ett skribaläger. Jag fick faktiskt fundera en god stund, och insåg att jag faktiskt har vissa krav, eller vissa ideal snarare som helt enkelt måste uppfyllas till en del, annars förkastar min hjärna tanken på att se personen i fråga som ett intresseobjekt. Det låter kanske systematiskt och grymt, eller aningen kräset, men det är så jag fungerar. Kan inte något åt det.

Några ideal:

- Måste förstå sig på antingen Star Wars, Lord of the Rings, Batman eller Harry Potter. Helst allihopa. När folk säger att de aldrig sett en enda film ur någon av dedär serierna tänker jag bara ett ord: ''Hur?''. Under vilken jävla sten har man levt, liksom?

- Om man inte gillar min musiksmak så kan man i alla fall respektera den. Det samma gäller min klädstil. Eller möbleringen i mitt rum. De står för min stil, och att ändra på det skulle vara att ändra på mig.

- Om du följer med vissa populärkulturella fenomen för ivirigt utesluts du automatiskt. Fraserna ''swag'' och ''yolo'' är lika avtändande. Särskrivare undanbedes (även ifall det skulle bero på dyslexi), för särskrivning irriterar mig storligen. 

- HIFK. Accepterar allt utom ett visst lag, som aldrig kommer nämnas vid namn på denna blogg. (Tänk Cirkus Finlandia.). Hejar man på Philadelphia Cryers är man också a lost cause.

.... Och så vidare.

När det kommer till utseendet, så finns det ju några saker som kan agera som stora plus. Utseendet är inte allt, man kan ibland inverka som en fördel. Några exempel på fördelar:

- En egen stil, som direkt får mig att tänka på dig, rekomenderas. Jag gillar kvinnor som är lite egna, och har en egen stil.

- Brunt hår. Blir så trött på alla blondinbimbon, och jag har alltid tyckt att kvinnor med mörkare drag är vackrare.

- Unika ögon. Inte vanligt, men ibland finns det. Där något så speciellt kring detta fenomen.

Några vidare utseendeboosts har jag väl inte. Då har vi endast en sak kvar; sist men icke minst, personligheten! Tillåt mig skriva en stereotypisk sillsallad av adejktiv:

HumoristiskVänligFörståendeTålmodigMogenFundersamÄrligFilosofiskTrevligtSocialVänCharmigVarmÄlskvärdIntressantOriginellHärligPassandeFrimodigModigTrogenStarkUppskattandeLekfullLiberalNytänkandeKreativKonstnärligÄkta.

 Oh, Natalie, you pretty girl. Ända sedan jag såg dig i The Phantom Menace som ung pojke har jag inte kunnat glömma dig. Suck.

Sådärja. Då har bollen studsats mot planket en stund och sinnet är åter rensat. Nu kan jag sova i fred. Skall avsluta detta blogginlägg med ett citat från Iliaden, som jag lärde mig utantill när jag var tolv av min farfar, helt orelaterat till blogginlägget:

''Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos peliden Akilles: olycksdiger, till tusende kval för akhajernas söner.''