Detta veckoslut på ungdomens kyrkodagar har i sanning varit givande. Jag har fått nya vänner, nya människor som uppskattar mig och mina åsikter och träffat gamla bekanta igen. Jag har deltagit i viktiga diskussioner, jag har varit med och påverkat inom vårt stift i kyrkan och jag har känt mig som en del av något större, något viktigare. Jag har fått höra om problem som är tusen gånger större, och tusen gånger svårare än mina (inte för att förringa mina egna, men det är verkligen bra att få lite perspektiv på sina egna problem) och försökt stöda de som behövde det. Jag är verkligen glad över att jag fick möjligheten att fara på UK igen, för det känns helt enkelt som att detta vore den bästa av alla UK:n jag varit på. Och det var nog verkligen vad jag behövde just nu; att få komma bort från min vardag och att få uttrycka mina åsikter til åhörare som verkligen vill lyssna. Det kändes sannerligen bra. Ett stort tack till eventuella läsare som var med på veckoslutet, kanske det blir UK nästa år igen ifall staten går med på det! Amen.

Benes urfina UK-bil! Synd att den inte syntes på stora skärmarna!

Jag borde uppdatera bloggens länklista. Tänkte göra det bara jag får tid (läs ork). Annars har jag inte så mycket att tillägga för tillfället.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...