Jag behöver verkligen blogga. Jag vet det. Ibland vet jag bara att jag måste göra det, om jag inte gör det så kommer jag inte kunna sova för att man hjärna går på så höga varv, och ingen tvärnit syns på många kilometer. Det är intressant att jag funkar så, egentligen. Att jag måste processa mitt huvud för att kunna göra något så enkelt som att sova. Det känns på samma gång som en välsingelse att jag kan göra det, men som en förbannelse att jag måste göra det. Jag förväntar mig inte att ni, kära läsare, skall förstå hur det fungerar, för det gör inte jag heller igentligen. Men om man vill påstå att man känner mig som människa så är det verkligen en viktig sak att veta om mig, tror jag. Alla som har sovit tillsammans med mig mer än ett par gånger vet hurdana samtal som mittiallt kan blossa upp där kring tresnåret, fastän man kanske hellre skulle sova. Men det kan inte jag. Inte förän jag disskuterat och funderat klart. Denna blogg är nog skön att ha när det behovet uppstår, fastän jag får fungera som mitt eget bollplank. Fast även det är ju också en viktig sak att kunna, egentligen. 

Egentligen kanske jag inte skall skriva så mycket mer, utan snarare fokusera på något annat, något större än ord.

Musik.

Jag ber nu dig, käre läsare, att ge dessa låtar en chans. Jag har svårt att sätta ord för vad jag känner just nu, men jag tror att dessa låtar på ett sätt kan tala för mig också. Det är just det som är fint med musik. Det finns något personligt där för alla. Det vill åtminstone jag tro på.

Det är något extra fint med Pekka Streng, annars. Han visste att han skulle dö inom fem år när han började sin musikaliska karriär, på grund av cancern han levde med redan då. Hans texter var inspirerade av hur kort hans liv skulle bli, hur han kunde uppfatta världen som en mycket vackrare och på samma gång hemskare plats än någon annan han hade runt sig, och funderingar kring var han skulle hamna när sedan det oundvikliga slutet kom. Det är hans livsöde som gör hans musik så intressant, och så annorlunda. Jag tror att en dödsdömd man och en fri man har två mycket olika sätt att se på världen, och att Pekka Streng lyckades kombinera dessa två synsätt under sitt mycket korta liv och sin ännu kortare karriär.

Vila i frid, Pekka.

Finns inte många bilder på honom, men där är en av dem. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...