Ute på gatan går en namnlös man. Frosten biter hans kinder, snön frasar under hans kängor. Han är noga med hur han placerar fötterna, för han vet att endast ett litet felsteg kan leda till att han halkar och slår sig. Halsduken han virat runt ansiktet sticks litet på hans orakde kinder. Mössan har han dragit ner, så att det nästan är bara nästippen som sticker ut.  På ryggen hänger en sliten ryggsäck. Rocken är av den långa sorten, som går ända ner till knäna på honom. Han är klädd i jeans, och på fötterna har han ett par breda, brunga kängor. Han går förbi en busshållplats, en länkande dam kommer springande emot honom och passerar lika snabbt som hon dök upp i synfältet. På andra sidan gatan går en man med en hund. 

Vår man kommer fram till gathörnet, där butiken som är hans mål är belägen. Ljuset från butikens lysrör strålar ut genom de stora fönstren, och ger färg åt snön utanför. Bilar passerar som i sakta trans, stannar när trafikljusen byter till rött och fortsätter färden då det blir grönt igen. I det motsatta hörnet finns en liten krog, men den verkar stängd. Kanske den gått i konkurs? Mannen funderar inte desto mer på en saken. Han drar ner halsduken, och plockar fram en tillknycklad ask Pall Mall ur fickan, och ett par olika tändare. Han sätter paketets sista tobak i munnen, släpper nonchalant paketet på marken och börjar med tändarlotteriet - vilken tändare vill, i sin godhet, fungera idag?

Han lyckas få eld på den tredje tändaren, och tänder hastigt ändan på sin cigarett. Det blår inte särskillt starkt idag, men man vill ju heller inte riskera att börja om hela eldrumban. Nu, när han fått sin giftdos, är det dags för hans favoritsysselsättning: att titta på stjärnorna. När han flyttade in till stan så var han rädd för att de inte skulle synas, men hans oro var förgäves. Stadens lampor var inte så starka att de kunde stänga ute stjärnornas sken. Att titta på stjärnor var lugnande, ett sätt för hans tankar att samla sig, en avkoppling, och en påminnelse om hur små vi alla är i universum. Faktumet att stjärnorna finns så långt borta, längre bort än han kunde räkna, är nästan hisande att tänka på. Det finns så många aspekter i att titta på stjärnorna, inte bara astrologiskt, utan filosofiskt, metafysiskt, teologiskt, pyskologiskt.. Ja, i princip kunde man enligt hans mening få in denna sysselsättning under vilken vetenskap som helst. Att hitta stjärnbilderna var en speciell liten godbit. Karlavagnen, Orions bälte, Kräftan....

''Unge man, ni borde verkligen sluta röka. Det kommer ge er cancer.'' Han har inte sett damen komma gående, han hade bokstavligen huvudet bland molnen. ''Jo, ni har nog rätt'' mumlar han och fimpar cigaretten. Men ändå kommer han att köpa sig en ask till när han går in i butiken. Han har rökt sedan han var femton, och än så länge har han inte ångrat det. Han går till butiksdörren, och lägger handen på handtaget. Han drar dörren utåt, och stiger in i den lilla butiken med ett leende på läpparna. För att han vet att fast han inte har någon annan, så väntar Orion och Karlavagnen på honom där ute.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...