Jag hatar verkligen vändagen. Det är ju i och för sig en fin idé, men faktum är att det är en temadag som är skapad i kommersiella syften. Inspirationen hämtade man från medeltida traditioner om firande av St. Valentins dag, och vips så kom man på att man ju kan sälja ett par nallebjörnar med påsydda hjärtan och tjäna litet snabba cash. Och floristerna säljer sina rosor, restauranger gör extra pengar på romantiska middagar och biografer visar filmer för fulla salar (protip: gå ALDRIG på film ensam på biograf 14.2.) Allt ska va så himla romantiskt och fint, och det finns klar press på alla som har ett förhållande att de ska hitta på något jättejättegulligt, romantiskt och originellt. Och vi andra, vi bittra, ensamma, cyniska och sneda människor som avundsjukt ser på, mår bara dåligt. Såklart är vi ju glada för er skull, jättefint att ni har hittat någon och så vidare. Men vi känner oss inte precis sådär jätteälskade och uppskattade direkt. Man kan ju alltid sitta hemma och knäcka några roliga skämt om att vara singel på vändagen, men det känns säkert inte sådär hemskt roligt för de flesta. Och nej, jag tänker inte bjuda ut någon bara för att bjuda ut någon, före ni ens frågar. Det är inte min stil.

Borde nog sova så småningom Så att denna onändliga måndag äntligen skulle ta slut. Och så att man orkar frossa Fastlagsbullar imorgon.

Such a lonely day