Det finns en låt av Alice In Chains som heter ''Nutshell'', som ju på svenska betyder nötskal. Låtens text är skriven av Layne Staley, Alice In Chains legendariska sångare som valde att ta sitt eget liv genom en överdos år 2002. Han kämpade hela sitt liv med drogberoende, försökte bli ren, försökte sluta, men föll alltid ner i samma grop igen. Han skrev ofta låtar som handlade om just detta, om hur deprimerad han var när han inte fick knarket, om hur ensam knarkarens livstil är, om hur han kunde sitta och bara tänka intensivt på hur mycket han ville ha en sil (en dos Heroin) i venen under flera timmar medan han försökte bli ren. Han skrev ofta också låtar som handlade om isolation, ilska, hat och döden. Han lär ska ha sagt att ifall inte Alice In Chains skulle ha funnits till, skulle han helt enkelt ha satt en kula bakom örat för länge sen. Layne var en man som visste att hans liv var bortkastat, men försökte rätta till den saken ända tills han inte orkade mer. Det respekterar jag honom otroligt mycket för. Visst, han blev ju aldrig ren, men han försökte åtminstone. Jag kan inte förstå hur det känns att ha en sån djävul på sina axlar som han bar på. Jovisst, det var ju hans eget val egentligen, men jag tror inte man kan klandra honom. Han är inte direkt den enda människan som vänt sig till drogerna för klara av samhället, eller vad man nu vill kalla det. Och inte den första att dö av det, heller.

Nå, min point var inte att berätta allt jag vet om Staleys liv. Jag vill snarare förklara varför jag finner denna sång så rörande. Det är en så ärlig insikt i en människas lidande, ett vackert sätt att sätta ord på hopplösheten. Layne menade verkligen vad han skrev, och man kan lätt koppla texten till hans liv och leverne. Det första strofen tycker jag mest beskriver hans liv. 

''We chase these pretty lies 
We face the path of time 
And yet I fight 
And yet I fight 
This battle all alone 
No one to cry to 
No place to call home

My gift of self is raped 
My privacy is raked 
And yet I find 
And yet I find 
Repeating in my head 
If I can't be my own 
I'd feel better dead''