När jag var elva år hörde jag för första gången Iron Maiden. Låten var ''The Number Of The Beast'', och jag kommer ihåg att jag aldrig upplevt musik som talat till mig lika starkt. När jag sedan började gräva djupare i deras musik kom jag att helt enkelt att  finna den ena låten efter den andra som var helt perfekt just för mig. Där började en stark kärlek, en som ännu i dagens läge brinner i mitt hjärta.

När jag var tretton år fann jag de klassiska banden - Ac/Dc, Deep Purple, Black Sabbath, Led Zeppelin, Cream.. Ni vet, all dendär klassiska ''gubbrocken'' som aldrig blir gammal. Tröttnade ganska snabbt på Ac/Dc, men de andra har jag gillat sedan dess. Speciellt Sabbath och Rainbow med Dio imponerade stort på mig. När Dio gick bort 2010 grät jag som ett litet barn. Jag är så otroligt tacksam att jag hann se honom live.

När jag var femton år tyckte jag att Sepultura var det hårdaste band som finns. Månaden efter det var Slayer. Sedan Immortal. Desto tyngre, desto snabbare, desto bättre. Innehöll inte låten åtminstone en distortad gitarr så tyckte jag den var helt värdelös. Jag hade inte en så positiv syn på livet just då, och det var mycket som sket sig. Så musiken var mitt sätt att få ut ilskan, aggressionen, frustrationen, angsten, ångesten, allt. Den gjorde mig verkligen gott.

När jag var sjutton år hade jag hittat de stora låtskrivarna; Nick Cave, Johnny Cash, Bruce Springsteen. Ni vet. Dessa män som skriver såna fantastiska texter, att det nästan är litet overkligt. Dessa män som ser samma saker som du och jag, men beskriver dem så fantastiskt mycket bättre. Dessa män som skriver om livet. Dessutom hittade det fantastiska bandet Pink Floyd, ett band som jag skulle kunna betala nästan vad som helst för att få uppleva live. Fantastisk musik.

Nu är jag nitton år, och lyssnar på litet av allting. För tillfället sitter jag och lyssnar på Bruce, och tänker på hur mycket han betyder för mig. Han är kanske den musiker, tillsammans med David Gikmour och Gary Moore, som inspirerar mitt gitarrspel mest. Och varje dag hittar jag en massa nytt och intressant, som Ghost, Jeff Beck, Pekka Streng... Listan kan göras lång.

Musiken är kanske den största orsaken, till att jag klarar att stiga upp ur sängen varje morgon.

En större kraft, något mäktigt,

Som alltid finns där.

Amen.