Sitter här i mitt rum, och ser på den gråa världen. Ute faller regnet sakta, och jag känner doften av fräsch natur genom det öppna fönstret. Det börjar småningom mörkna ute, eller sen är det regnmolnen som skymmer himlen. Mitt huvud värker, jag får kväljningar, jag fryser, och känner mig ensamast i världen. Jag väntar på att det blir kväll, så att jag skall få sova. Jag är bara så otroligt trött. Värken i mitt huvud klämtar som en klocka, en klocka vars klang sprider sig i hela min kropp. Borde gå ut och gå, ut och tänka, ut och sparka igång hjärnan. Men det finns inget ork. 

Regnet fortsätter falla. Nu är det ett riktigt skyfall. Du tänkte på James Bond där ju va? Jag med. Hursomhelst, så regnar det häftigare, som stora tunga tårar sköljer vattendropparna över gården. Jag tänkte titta på en film, men jag orkade inte. Satte igång en komedi, men efter de första 15 minuterna fick jag sådan huvudvärk att jag inte kunde se mer. Nu sitter jag vid fönstret igen, och lyssnar på Sloe Gin av Joe Bonamassa. 

''Sloe Gin, sloe Gin
Tryin' to wash away the pain inside
Well I'm sick and I'm all done in
And I'm standing in the rain
And I feel like I'm gonna cry

I'm so damn lonely
And I ain't even high
I'm so damn lonely
And I feel like I'm gonna die

Mayday, mayday I've been shot down
Over the stormy sea
Well I feel that I'm drifting away
Can not seem to get a grip on me
Well. I can't even try

I'm so damn lonely
Ain't even high
I hate to go home alone, 
But what else is new? 
I'm so damn lonely

I hate to go home alone, 
But what else is new? 
I'm so damn lonely…

You stand and bleeding people pass me by
No matter if you live
No matter if you die

Sloe Gin, sloe Gin
Tryin' to wash away the pain inside
Well I'm sick and I'm all done in
I'm standing in the rain
And I feel like I'm gonna cry''

Känner mig så ensam och trött. Och så trött på att vara ensam.

Jag vill tillbaka till England.