Vägen som går upp till det gamla huset är inte någon rak historia. Krökar och kurvor, bucklor och guppar, gropar och backar. När man kör på den måste man hålla tungan rätt i munnen, och växeln låg. Hur många gånger har man inte hört om den ena släktingen eller den andra grannen som kört ut eller fastnat någonstans där? Vägen är faktiskt så gammal att det finns en massa historier att berätta om den. 

Se nu denna väg. Se den väl, jag ber. Föreställ er en sandväg som går igenom skogsdungar, förbi gamla uthus, förbi åkrar och ängar och till slut når en hög uppförsbacke, där man ser siluetten av ett stort, gammalt gult hus bakom syrenbuskarna som växer vid backen. Men det är fel ända av vägen. Vi börjar från den andra ändan, den ändan som man svänger av till från en annan väg, en väg med andra historier och andra gropar. Där ser ni en skottkärra som fylls med ogräs, och två män som arbetar med hacka, spade och kratta för att rensa vägen i fråga från dylikt. De gräver upp vitrötterna, hackar bort maskrosorna och krattar sedan vägen jämn och fin igen samt fyller eventuella gropar med grus. Dessa män har båda en 9:a i slutet på sin ålder. Den ena är 19 och den andra är 79. Den ena har livet framför sig, den andra har redan upplevt och sett det mesta. Dessa män arbetar båda hårt med vägen, svettas i solen och blir myggbitna. Medan de gör det diskuterar de om Finsk politik, dialekter, arbete, pengar, historia, musik, städer, länder, religion, filosofi, livet. 

Så har de alltid gjort. Enda sedan den yngre var fem år gammal har han hjäpt sin farfar med vägarbetet. Det hör till sommaren. Det är något som måste göras varje år, för gräset växer ju ideligen och nya hål och guppar uppstår under vintern. Det är kanske det allra viktigaste att sköta om på gården. Inte kan man ju sköta om huset om man inte kan ta sig dit. Vägarbetet är alltså arbetet framför andra arbeten, arbete som gör möjliggör allt annat. Det är den viktigaste uppgiften av alla på gården. 

Mitt i diskussionerna stannar farfar upp, och ser på mig. Det han säger är något som får tiden att stå stilla, något som skrämmer mig så otroligt mycket.

''Det här är nog sista sommaren jag orkar göra nåt vägarbete. Men bra att du varit med under alla dessa år, så att nån kan fortsätta, du vet,''

''När jag är borta.''

Och med ens kändes vägarbetet så mycket viktigare,

och så otroligt mycket tyngre.