Hela naturen står stilla. Skogen susar inte. Ingen vind blåser. Det är lugnt. För lungt. 

Och tyst, så tyst att man nästan kan höra sina hjärtslag.

Det ligger någon sorts förväntan i luften. Eller är det oro?

Stormen är påväg. 

Blixtarna, dundret, det iskalla regnet som öser ner. Vindarna. Kölden.

Utbrottet. Vreden. Mörkret.

Men tills den kommer kan vi inget annat än att vänta.

Vänta och lyssna på tystnaden.

Har kommit hem från det första barnlägret av fyra nu. Det är mitt sommarjobb i år att vara vuxenledare på församlingens läger. Nej, inte hjälpledare. Vuxenledare. En av de två lägerbossarna. Ansvar, ansvar och vuxenpoäng. Vilket ju har både bra och dåliga sidor. Kunde nog aldrig ha trott när jag själv var barn på församlingens läger att jag någon gång skulle vara med och dra i trådarna. Där ser man igen livets små överraskningar. 

Jag är aningen stressad just nu, så jag samlade vuxenpoäng genom att bestämma mig för att stanna hemma imorgon och INTE fara på fest. Har program på lördagen, och då vill jag helst vara fullt utvilad. 

En av de största drömmarna jag haft sen jag var femton kommer gå i uppfyllelse: 

Att se RAMMSTEIN live!

På lägret lyssnade jag på Depeche Mode varje kväll, så vad är inte ett bättre slut än en låt av dem som också Rammstein gjort en cover på?