Dags för lite retrofeeling, även här på denna blogg;

Bäste bloggläsare,

Det gläder mig att just du läser denna blogg, och framförallt detta inlägg! Detta är inlägg nummer 500 här på sagofarbrorsundben. Ni som följt med denna blogg från dess blyga och halvseriösa start i början av 2010 vet att denna blogg inte alltid hett sagofarbrorsundben, utan började under det simpla namnet ''sundis'' och bytte sedan namn till ''petson''. Det var först i början av 2011 som bloggen fick det utseende den har nu. 

Bloggen har haft många namn. Jag kan inte påminna mig om de allra första, men de tre senaste kommer jag ännu ihåg, ''All in all you're just another brick in the wall'', ''För fet för Megadeth, för snygg för Metallica'' och den aktuella ''I Am the Batman''. 

Ursprungssyftet med denna blogg var att lära mig att skriva bättre, vilket jag tror jag lyckats ganska bra med. I början var bloggen ganska ytlig, men den fick mer och mer djup med tiden, anser jag själv i alla fall. I början bloggade jag kanske en gång i veckan, om ens det, nu blir det nästan dagligen. Ibland flera gånger per dag, till och med.

Så tack kära läsare för att ni orkat stalka mig under alla dessa 500 inlägg! Känns bra att veta att någon läser mitt yrande.

With all my best,

Sagofarbrodern.

Fyrverkeri, motherfuckers!

En liten fråga: Hur hittade just du till min blogg? Svara gärna i form av en kommentar, eller ställ mig en fråga eller whatever!

''Let it out, let it out, fill the empty space
So insecure. Find the words,

And let it out.''

För mig är att sitta vaken halva natten synonymt med att fundera, att grundligt filosofera kring livet, dess mening, dess fortsättning och dess förflutna. Att tänka på alla mina människorelationer, både de som är goda, de som är skadade, de som varit och de som komma skall. Att begrunda mina misstag, mina mål i livet, de fina små stunderna med de bästa människorna och de svåraste stunderna i mitt liv. Jag funderar på sorg, jag funderar på glädje. Jag funderar på andra människor, och ifall någon någonsin funderar på mig, och vad de isåfall tänker om mig. 

''Staring down, staring down
Nothing comes to mind
Find the place

Turn the water into wine.''

Jag sitter här ensam i mitt mörka rum, mitt mörka slott av ensamhet. Min egen lilla värld. Jag sitter här vid min dator och lyssnar på musik som hjälper mig att associera, hjälper mig att fundera, väcker känslor, väcker reaktioner, väcker tankar. Egentligen är jag ju inte ensam. Musiken är ju också här. Du kan inte röra henne (för mig är musiken feminin, för musiken är vacker), inte heller kan du se henne. Du kan bara höra henne. Hon kan inte heller se dig, men sanna mina ord att hon kan röra dig. Hon griper tag i dig, hon omfamnar dig, hon tar dig i sin famn och vaggar dig stilla. Glöm resten av världen. Slut dina ögon. Lyssna hur musiken andas. Andas med henne. Låt henne bli din.

''But I feel I'm getting nowhere
And I'll never see the end...''

Här sitter jag nu alltså, tillsammans med musiken, och låter henne förföra mig. 

''So I wither
And I render myself helpless
I give in
And everything is clear
I break down
And let the story guide me''

Och mittiallt slår rädslan till, som om någon skulle sparkat mig i magen. Rädslan för ensamheten. Musiken tappar sitt grepp. Tankarna blir för många. Orden tar slut. Obehaget blir större. Ensamheten, tillsammans med mörkret blir större än musiken. Jag tappar helt greppet. Jag vet inte vad jag skall göra. Jag känner att jag behöver mänsklig kontakt.

Men här finns ingen. Här är bara jag och mörkret.

''I drown in hesitation
My words come crashing down
All my best creations
Burn into the ground
The thought of starting over
Leaves me paralyzed''

Jag söker mig till sängen. Rädslan dämpas av tröttheten. När jag vaknar imorgon har den vandrat iväg till någon annan, för att även rycka den ur musikens varma famn. Mörkret är vänligt nu, nästan omfamnande, men inte på musikens varma sätt, utan mer på ett mekaniskt vis, så som man kramar om någon avlägsen släkting på släktträffen. Utan rädslan är mörket inget hot. Men rädslan.

Men imorgon är den tillbaka igen.

Det är den alltid.

Varje kväll.

''The world's what you create
Let it out, let it out''

Tack och godnatt. Curtain call.

Dagens två höjdpunkter:

1. Jay And Silent Bob Strike Back

2. Att faktiskt klara av att läsa nästan en hel kurs samhällslära. Dessutom var de ekonomikursen! Like a sir!

Nu skall jag förgylla min afton med lite Family Guy. Smell you later!

Glädje är att faktiskt klara av att läsa en halv bok historia idag, att få sin förstärkare sålt för ett så bra pris att man knappast kan säga nej och att ha awesome minnen från gårdagen.

Håll i hatten, gott folk, för härefter följer Sagofarbroderns Filmtips Vol. I : Ifall du har tråkigt någon dag kan du se på någon av dessa filmer, har du redan sett alla kan du se någon av dem igen och så vidare.

10. The Punisher

9. X-Men: First Class

8. Hugo

7.  Jaws

6. Inglourious Basterds

(Hotness alert! Diane Kruger är med!)

5. Forrest Gump

4. American History X

3. Die Hard

2. The Crow

1. Pulp Fiction

Snart kallar kvällsturen. Yeeeeah.

Best shirts ever. Vartifrån får man köpa såna? I need one. Now.

Orka skriva....

''Sometimes I feel like I don't have a partner
Sometimes I feel like my only friend
Is the city I live in, the city of angels
Lonely as I am, together we cry

I drive on her streets 'cause she's my companion
I walk through her hills 'cause she knows who I am
She sees my good deeds and she kisses the windy
Well, I never worry, now that is a lie

I don't ever wanna feel like I did that day
But take me to the place I love, take me all the way

It's hard to believe that there's nobody out there
It's hard to believe that I'm all alone
Atleast I have her love, the city, she loves me
Lonely as I am, together we cry

Under the bridge downtown
Is where I drew some blood
Under the bridge downtown
I could not get enough

Under the bridge downtown
Forgot about my love
Under the bridge downtown
I gave my life away.''

Gårdagen var intressant på många olika sätt. Det är länge sedan jag har varit på en så bra hemmafest, länge sen jag helt har kunnat släppa alla ångestfyllda tankar och bara chilla, och länge sedan jag senast klarat av att dricka närmare en halvliter whiskeybaserad dryck. Tack till alla som var där, det skulle inte ha varit någonting utan er, och tack till vår käre värdinna! 

Idag borde jag skriva klart min UK-redogörelse. Det tänker jag faktiskt försöka satsa på att göra, bara min hjärna vaknat upp fullständigt. För tillfället känns det lite sådär som att kroppen går på fritt medan hjärnan är i standby. Inte en sådär jättehejssan känsla, direkt.

Jag har en sån otrolig lust att gå på bio, bara för att stämningen är så magisk på något vis i biograferna. Doften av popcorn, planscherna som gör reklam för nya filmer och alla tvskärmar som visar trailers. Men har jag pengar? Nääe. Dessutom är den enda filmen jag skulle vilja se som går för tillfället Mission Impossible: Ghost Protocol, eftersom jag redan sett de flesta andra som är aktuella just nu. Men en sak är säker: När Star Wars Episode V: The Empire Strikes Back kommer ut som 3D-version, så måste jag bara se den. Samma sak gäller The Avengers.

Helt jag:

Listan på saker jag borde göra börjar bli katastrofalt lång nu. Jag måste seriöst ta mig själv i nackskinnet, eller sedan vet jag att det kommer att skita på sig rejält. Problemet är det att jag behöver något som pressar mig att prestera, något som jag helt totalt saknar nu. Jag är så förbannat lat att jag blir riktigt förbannad på mig själv ibland, sedan försöker jag motivera mig men det skiter sig alltid. Men jag har iaf. författat cirka en A4 UK-redogörelse idag. Så helt värdelös är jag väl inte, I guess. Akademisk ångest.

Igår såg jag på The Punisher. Mina förväntningar var ganska låga, men oj oj oj vad jag hade fel om den! Filmen var mycket rörande på många sätt, kanske lite väl brutal ibland men en realitisk tolkning av serien med samma namn. Jag tänker inte spoila handlingen, men jag rekommenderar denna film varmt! Den är inte som vilken actionfilm som helst, utan ganska annorlunda. Dessutom har hela konceptet med Frank Castle alltid fascinerat mig, eftersom det är en så charmigt mörk anti-hero story, som man nästan kan jämföra med The Crow. Men bara nästan.

''Those who do evil to others -

the killers, the rapists,

psychos, sadists...

You will come to know me well.

Frank Castle is dead.

Call me... The Punisher.''  

Hörde att modda-resultaten kom idag. Jag går sönder. Sönder. SÖNDER I TELL YOU! Jag vill veta mitt resultat asap.