Jag hittade en ny fru åt mig idag. En ny gitarr that is. Hon kommer hem på Tisdagen.

Bildparad utlovas. Kanske.

Går och lägger mig idag med samma feelis som igår. Varför känner jag mig så konstant förbannad?

Skulle jag ge denna dag ett specifikt tema, skulle man kunna säga att temat lyder som följer: fail. Jag har nästan bara failat idag, fuckat upp, klåpat, glömt, missat, timat fel, missförstått och tolkat fel. Vill bara krypa ner i sängen, glömma allt och alla och allting och sova bort alla ångest, oro och frustration. Men det går inte, gott folk. Så fort jag ens försöker börjar min käre hjärna gå igenom alla mina failar i livet i historisk ordning... Vi ligger väl på Vol. 756448 nu ungefär? Jäkla skit.

Ångest. 

Imorgon kommer jag att tappa bort mig i Vanda-ghettot. Ifall ni inte ser ett blogginlägg på ett tag beror det antagligen på att jag sålts till Ghana som slav. Så att ni bara vet.

När jag idag gick igenom filerna på min dator hittade jag en fil som heter ''den röde klänningen.docx'' Jag funderade en stund på vad denna fil kunde vara, och öppnade den. Plötsligt slog minnena som en våg över mig. Det är ju min novell! Novellen som jag skrev för nästa ett år sen. Jag skrev den, och sedan gav jag den aldrig en tanke till. Den försvann ur mitt medvetande, bara sådär. 

När jag nu öppnade filen visste jag exakt vad jag tänkt när jag skrivit varje rad, exakt vilka låtar jag inspirerats av och exakt vad symboliken i texten går ut på. Det var som om en del av mig själv skulle finnas i texten, som om den skulle innehålla en bit av min själ. 

Jag läste igenom texten och ändrade språket då jag hittade slarv eller språkfel. Nu är textens nästan felfri i min mening. 

Ifall någon vill läsa den får den gärna göra det, lämna mig en kommentar med epostadress så skickar jag den. Och nej, jag publicerar inte dessa kommentarer, men jag vill också veta vem som vill läsa isåfall. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik.

Det är ju ändå min själ det är frågan om.

Jaha, igår röstade vi fram vår tolfte president här i lilla Finland. Sauli Niinistö är vår första borgerliga president efter Urho Kekkonen, som avgick från posten 1981. Senaste presidenten som kom från Samlingspartiet, Niinistös parti, var Juho Kusti Paasikivi, som tog över efter C.G Mannerheim 1946 och satt som president i 10 år. Han är också vår första president på över 20 år som inte är från Socialdemokraterna.

Enligt min åsikt beror valresultatet på att herr Sauli helt enkelt är en motreaktion mot Tarja Halonen, eftersom han a) är man b) är borgerlig c) håller på hårdare värderingar, som att t.ex pengar är viktigare än mänskliga rättigheter, medan Tawja var något av en mjukis, och kommer bli ihågkommen för att hon genom sin humanitet stod folket nära hjärtat.

Sauli Niinistö - Why so serious? Let's put a smile on that face!

Nu när jag har ägnat mig åt litet folkupplysning skall jag ta tag i lite serious business:

Det finns människor som anser att du kan få allt för pengar. Till och med glädje, lycka och kärlek. Detta är kanske till en viss mån sant, eftersom du med pengar kan köpa saker, och därmed är en maktfaktor när man har tillräckligt av dem.

Men det finns en sak som pengar aldrig kommer, aldrig har kunnat ge dig.

....

....

....

....

....

...

...

...

...

...

...

...

En Dinosaurus.

:(

Igår såg jag på en fin film, Death At A Funeral. Om ni aldrig sett en dvärg på LSD rekommenderar jag den starkt.

Filosofiprov imorgon. Fuck this shit säger jag.

Idag är det både Runebergsdagen, presidentval och Super Bowl Sunday. Tufft ju.

Jag är både fysiskt och emotionellt död idag.

Fast jag lyckades iaf. sälja min gitarr.

''Niin jäi matka
Taas puolitiehen
Itsestään oli luullut liikoja
Myrskyt tulevat 
Lähemmäksi
Ajatus ei selkene

Hartiat kyyryssä 
Keskellä pihaa
Ei jaksa kiviäkään potkia
Mies katsoo taakseen 
Tulosuuntaan
Vain jäljet seuranneet

Miksi etelään jäi
Hyvä vaimo?
Miksei kuulu lasten naurua?
Maita ja metsiä
Riittäisi
Kun vain kyntäisi

Vaikka suku sammuu 
Ei sisu lopu
Aina on tehty mitä aiottu
Vaikka katto on liian
Alhaalla
Ja köysi liian paksu''

Timo Rautiainen & Trio Niskalaukaus melodiska, melankoliska musik passar bra till detta tillstånd av vinterdepression.

Dagens I-landsproblem:

När telefonen ringer, du ser att det är ett obekant nummer, hoppas på något spännande, svarar, och så visar det sig vara en försäljare.

Känslan när man vaknar av att man har sovit med armen mot elementet och har fått en brännskada. -.-

När man är småfull och uttråkad kan man spendera sin tid genom att gå igenom sitt kameraminneskort.

Några smakprov på lite lustigheter som jag fann:

Imorgon blir det skoj. Tror jag.