Känslan när man inser mitt i körprovet att man inte kommer att bli godkänd.

Idag är det 8.12 - The day the music died.

1980 bestämde sig en engelsman, bosatt i New York, för att ta sig en promenad i stadens parker. 2004 var en banbrytande gitarrist taggad för att gå upp på scenen tillsammans med sitt nya band. Engelsmannens fru var närvarande, eftersom hon liksom sin man älskade naturen, och hon gick bredvid honom ner för trappan från deras lägenhet. Gitarristens flickvän sedan många, som också var hans blivande fru, kysste sin man för den goda lyckans skull liksom hon alltid gjort. Engelsmannen öppnade dörren och tog ett par steg. Gitarristen klev upp på scenen och rev igång en låt framför den vilda publiken.

Pang.

John Lennon blev bara 40 år gammal. Dimebag Darrell blev 38.

Ingen av dem hade någonsin gjort någon illa.

Den åttonde december kommer för alltid att vara fläckat av dessa oskyldiga mäns blod. Det är sannerligen dagen då musiken dog.

Jag tände inget ljus för Dimebag på gravgården i år, något jag gjort varje tidigare år. Har lite dåligt samvete, men jag har helt enkelt inte hunnit göra det.

Fast det redan gått sju år sedan han skjöts kommer jag ihåg det som igår.

Det kom till och med på nyheterna här i lilla Finland.

För aldrig tidigare hade ett liknande mord skett.

Lite uppdateringar på bloggen på g. Om allt går som tänkt kommer jag snart ha en vrålsnygg header. Stay tuned!

Fan vad jag är nervös för morgondagen.

Detta är inlägg nummer fyrahundrafuckalizingtvå på min blogg. Hur fan har jag kunnat skriva såhär mycket på endast två års tid? Vem fan har läst allt det jag klämt ur mig i dessa fyrahundra inlägg? Varför har jag ens ursprungligen börjat blogga? Jag kan inte svara på dessa tre frågor.

Denna självständighetsdag har jag låtsats vara kreativ.

Blev inspad av att lyssna på Rush. Abstract shit, ya diiig? Foh shizzle, mah nizzle!

Denna självständighetsdag har jag sett på Tali/Ihantala 1944, Okänd Soldat och små delar av slottsbalen. Jag har också ätit Lasagne ( en typisk finsk rätt) och druckit rödvin till. Typiskt finskt ju. Av filmerna lärde jag mig att man endast behöver två ord med i en krigsfilm: ''LÄÄKINTÄMIEHET!'' och ''PERKELE!''. Bäst blir det om man kombinerar dessa två ord, helst i den skrivna ordningen. Av maten lärde jag mig att jag inte gillar rödvin. Som krämigt slut på min dagsrapport så var jag och Kimkong på äventyr i öster och väster, norr och söder idag.

Hur fan skall jag orka vakna så att jag befinner mig i skolan klockan åtta imorgon? Förihelvete!? Som tur har jag filosofi, så man behöver inte ens göra något på timmen. Men still.

Ser framemot nästa veckoslut. Tror jag.

Filsofi it is.

Lite bilder hittade på min kameras minneskort:

Läste igenom mina gamla blogginlägg.

Hittade det här.

''Sometimes when I reflect back on all the beer I drink I feel ashamed.  Then I look into the glass and think about the workers in the brewery and all of their hopes and dreams.  If I didn't drink this beer, they might be out of work and their dreams would be shattered.  Then I say to myself, it is better that I drink this beer and let their dreams come true than be selfish and worry about my liver.''  ~Jack Handey

Under hela festen igår hade jag endast en sak i huvudet: 

In My Darkest Hour av Megadeth.

Jag förstår inte varför, men så fort jag kom ut från dunket var det första jag hörde i mitt huvud dessa rader av lyrics, fram-morrade av Dave Mustaine:

''In my hour of need
Ha you're not there
And though I reached out for you
Wouldn't lend a hand

Through the darkest hour
Grace did not shine on me

It feels so cold, very cold
No one cares for me''

Kanske det hade något att göra med min ångest? Kanske det hade något att göra med att nån jävel stal min rock? Kanske det hade något att göra med att mitt ena örhänge försvann? Kanske det var överdosen av folk som gjorde det?

Jag vet inte.

''Did you ever think I get lonely
Did you ever think that I needed love
Did you ever think to stop thinking
You're the only one that I'm thinking of?''