Jag klarar inte av att blogga mera. Jag vet inte vad det är, men det tar emot att ens skriva dessa rader. Kanske det skulle vara bäst att radera hela bloggen före den blir urtråkig? (Vilket den säkert redan är....)

Lyssnar på den akustiska versionen av Misfits låt ''Dig Up Her Bones''. Fan att Michale Graves kan sjunga!

Vaknar klockan 12:27. Skolan börjar först klockan två idag eftersom jag endast har gymnastik på tisdagar. Stiger upp. Går till kylskåpet, hittar inget där som inte fanns där igår. Sitter och trögar mig, läser H.P Lovecraft och datar på samma gång. Klockan blir 13:37, jag klär på mig och börjar traska mot skolan. Det är innebandy, liksom varje vecka hittills. Salen är otroligt varm, svetten rinner i floder. Får skjuts hem, äter, byter kläder och åker till bilskolan. Tråkigt. All teori över, talar skit med grabbarna en liten stund och åker sedan hem. Trögar mig, facebookar och läser böcker på samma gång. Pratar med dig, som alltid, och sitter och skrattar åt våra juttun. Kväll. Natt. Dags att småningom gå och sova, så att jag orkar med livet imorgon också.

Sådär såg livet ut för Jean Andreas Waldemar Sundberg tisdagen 18.10.2011

Spännande, eller hur?

Har börjat lyssna mer på The Misfits igen. Hade nästan glömt har bra de är! WE ARE 138!

Uppbådet bestod av väntande, väntande, väntande och lite mera väntande. Först väntade man på att uppbådet skulle börja, sedan väntade man på att Majoren skulle inleda uppbådet, sedan väntade man på att alla tal skulle ta slut, sedan väntade man på att fara och äta, sedan väntade man på att ens namn skulle ropas ut, sedan väntade man på att slippa in till läkaren, och slutligen väntade man på att komma in till nämnden som avgjorde ens militära öde. För att citera min dialog med den gode majoren (Läs detta med en dålig finsk-svensk accent i huvudet):

''Jean Andreas Waldemar Sundberg, ni beordras härmed att infinna er 07.01.2013 vid Nylands Brigad för att inträda i militärtjänst. HAR NI FÖRSTÅTT?''

'''Jo''

''Bra! Trevlig fortsättning på höst! SEURAAVA!''

Det var med relativt lätt sinne jag gick ut därifrån: Det är ännu ganska länge tills jag rycker in, så jag behöver inte stressa med den saken, och jag känner på mig att militären kanske inte är så eländig som den först verkade. Men jag borde väl inte säga något före jag sedan sitter där, eller hur?

Idag har jag besökt vår huvudstad och sett på Johnny English Reborn. Filmen var faktiskt ganska sevärd, och hade en hel del välskrivna scener där Rowan Atkinsons fulla potential kom fram. Me gusta.

Imorgon jobb klockan 08:00. Feels goodman.

Snart höstlov och Sverige! Kan knappt vänta!

EDIT: Besvikelsen som uppstår när de kvinnliga radiopratarna på X3m inte ens ser hälften så bra ut som de låter. Kerpele.

Den finska värnplikten är en fin sak: du skall med allt våld tvingas ut i en skog och slåss mot en fiende som inte finns, som alltid kommer från öster. Du skall orka med pampeser och idioter i minst 180 dagar, och inte alls tänka själv utan helt enkelt lyda blint vad som kommenderas åt dig. Allt vad individ heter kan du glömma. 

Men inte måste man ju fara till armén; du kan ju alltid bli civiltjänstgörare, och göra en insats för samhället på något ålderdomshem, vid någon skola eller något dagis, där du får umgås med trevliga åldringar och ännu trevligare barn. Dessutom straffas du med 180 dagar mera tjänst än de flesta skogsspringarna, eftersom du vill göra något nyttigare än att leka i skogen, och alla gamla gubbar som tycker att militären är för mesig nuförtiden ser ner på dig för att ''militären aldrig gjort dig till en riktig karl''. Men hej, är ingen av dessa två alternativ något för dig, så kan du ju alltid bli totalvägrare och sitta i fängelset istället! Du kommer garanterat att få ett helvete med att skaffa ett jobb i framtiden eftersom du är en evig landsförädare i dina papper. Det blir ditt straff för att det inte ligger i ditt intresse att leka krig. Aah, Finland <3

Imorgon skall jag på uppbåd. Jag hoppas verkligen att jag får rycka in i Januari 2013. Blir det före det är det för tidigt och efteråt blir det för sent. Det är det enda alternativet som skulle passa in i mitt liv, så som jag nu planerat det. Men känner jag verkligheten rätt så vet jag att den sparkar mig på familjeklenoderna och skrattar åt mig när jag sedan ligger.

I plead guilty.

Det är ungefär där mitt intresse tar slut.

Jag är för kräsen.

EDIT: Sprängande FUCKING huvudvärk. Dags att droga sig på värkmedicin och krypa mellan lakanen.

Att vara färgblind har ju faktiskt sina fördelar: De färgblinda har ju automatiskt löst rubiks kub. Höhö.

Jag har spenderat detta veckoslut med att ligga hemma och läsa Bert och se igenom Die Hard-trilogin igen, det var ett tag sedan jag senast sett dem nämligen. Tur att jag såg dem, för jag hade nästan glömt bort hur bra den första filmen (Die Hard) är! Den är inte en hjärnlös actionfilm med en massa poänglöst skjutande, utan handlar om hur John McClane (Bruce Willis) av en slump hamnar mitt i ett rån maskerat till en terroristattack, och använder sig av sin list och kunskap för att oskadliggöra och överlista rånarna, ledda av Hans Gruber (Alan Rickman. Jepp, Snape.). Följande del av dialogen måste ju nog vara en av de mest legendariska i filmhistorien:

John, talar i en walkie-talkie som han tidigare plockat på sig från en av terroristerna: &lrm;''I've got a message for Hans!''

Hans, svarar i sin walkie-talkie: ''Is that so? And what would that message be?''

John: ''Yippie Kay Ey, Motherfucker!'' *Spränger halva jävla huset med C4 stulet av terroristerna*

Jag har aldrig lagt märke till att Die Hard 2: Die Harder! var regisserad av Renny Harlin förut heller, som har lyckats baka in Finlandia i filmens klimax. Annars är filmen inget vidare. Die Hard With a Vengeance börjar lovande, men blir slutligen lite väl lik Die Hard, vilket ju kan bero på att skurken är Hans Grubers bror, Simon Gruber (Jeremy Irons). Egentligen finns det ju fyra Die Hard-filmer, men jag har inte orkat se på Live Free or Die Hard utan har hållit mig till originaltrilogin. Men jag kommer antagligen att se på den imorgon eller i något annat skede.

På fredagen är det uppbåd! Vart fan for tiden? Jag är lite smått nervös för att jag skall säga något fel när dom frågar mig om mina önskemål, eller att dom bara kommenderar mig till något random ställe jag verkligen inte vill åka till. Sen behöver man inte tänka på militären på en tid efter det, men den kommer smygande bakom hörnet mycket snabbare än man skulle tro. Jag säger det igen: Vart försvinner tiden?

Jag borde lära mig att äta morgonmål. Jag är alltid hungrig som en varg när det äntligen är dags för skolans smakfria mat. Men jag snoozar alltid så jävligt länge, så det är ingen chans att jag hinner äta morgonmål och duscha, och om jag inte får duscha på morgonen så vaknar jag inte ordentligt heller. Alternativt borde jag lära mig att lägga mig tidigare.

Varför kan det inte vara provecka minst en halv vecka till? Har varit chill med lediga dagar och eftermiddagar, men nu börjar den vanliga skolan igen. Som tur har jag en extremt slattrig period, så att man kanske får sova lite mera än de vanliga 5/6 timmarna under veckodagarna.

Dagens social commentary:

P.S Jag känner en värme på insidan just nu, som inte har något med varma kläder eller feber att göra.

Att tänka på: