Igår åkte jag (efter en mycket produktiv arbetsdag) in till stan för att se på The Hangover: Part II. Se den inte! Den var tråkig, handlingen och skämten var nästan identiska med den första filmen och man fick inte riktigt grepp om filmen på samma sätt som man fick om den första. Dessutom går Zach Galifianakis mig på nerverna, och inte så lite heller. Han hör till gruppen skådespelare jag inte kan tåla, tillsammans med Adam Sandler, Nicholas Cage (fast han är okej i National Treasure och ett par andra filmer) och Dave Cross m.fl Usch och fy!

Idag har jag gått sönder på arbetet som vanligt, och imorgon kommer jag att gå ännu mera sönder på grund av brist på sysselsättning, men vi skall iaf. titta på leffa så att tiden går. På måndagen blir jag förflyttad till ett annat ställe, så då kommer man att ha massor att göra igen. Trevligt! Fast jag kommer att sakna källaren och vår lustiga lilla arbetskamrat...eller så inte! eller kanske lite! eller något. 

Skärp er, Metallica!

Over and out.  

Min moster lovade en tatuering åt mig som födelsedagsgåva.

Valsångest.

Idag har jag jobbat (HAH, gått sönder och fått pengar för det), firat min lillebrors födelsedag på restaurang, köpt nya skor och byggt Lego åt min broder eftersom han tycker om att följa med byggandet från sidan istället för att bygga själv, och jag gillar att bygga egentligen. Det är otroligt så detaljerade Lego-byggnaderna har blivit sedan jag var i Legoåldern. Ännu en gång känner jag mig gammal.

Jag har i likhet med en viss annan person som även han får pengar för att gå sönder i en källare dreglat på lite skor på senaste tiden, nämeligen ett par rejäla boots.

Tänkte mig något i denhär stilen. Svart är kanske mer min stil än bruna, och jag har inte råd med den lilla somman som tillkommer ifall man vill ha Snakeskin. Ifall jag skaffar dessa, och sedan får för mig att skaffa en cowboyhatt så vet ni att loppet är kört, och kan bryta alla sociala kontakter med mig, för då har jag slutligen flippat 700%. Fari Tavara.

AWESOMENESS.

P.S Jag håller tummarna för dig! Fight fight fight ´til the break of dawn och kom ihåg detdär om alko för alla och vissa länders marknader och allt!

''......Adrealine starts to flow.....

.......You're thrashing all around.....

.......Acting like a maniac.........

            WHIPLASH!''

När man har återvändt till jobbet efter fem dagar av slattrande och fucked up dygnsrytm sitter det bra med lite av Metallicas äldre material.

  Sann kärlek.

Jag var i kyrkslätt och hälsade på min mormor och min moster idag. Vi diskuterade mycket om vår släkt från mammas sida, och jag fick veta ett par mindblowing saker. Tydligen är jag släkt med en viss Ragnar Grönvall (Min mammas flicknamn var Grönvall), adjutant åt Finlands marskalk Mannerheim, som bevarats i historien som uppfinnaren av den legendariska Marskin Ryyppy, en shot som blivit ökänd i Finland sedan tiden vid Vinterkriget. Det är intressant att studera sin släkt och spekulera hurdana personer ens släktingar kanske var. När man till exempel tittar på sitt släktträd om man har ett sådant så förstår man hur långt tillbaka ens släkt egentligen går, en insikt som är både överväldigande och tankeväckande.

Nu skall jag titta på Family Guy och sedan söka mig i säng, så att jag orkar hajooo i cirkus åtta timmar imorgon.

Imorgon är det dags att återgå till jobbet.

Godnatt! 

Det är en ganska fin känsla att komma hem i soluppgången från en bra fest. Speciellt när magen är mätt på yögrillis osthamburgare. Morgondagen skiter vi i, och lever i stunden. Det är det som är det viktiga: de små, fina stunderna här i livet.

Stunder som den här.

Jag har två sommartraditioner som jag (tydligen) alltid följer:

• Jag blir tydligen alltid sjuk på sommaren. Luftrörskatarr för två sommrar sedan, Lunginflamation förra sommaren och övre luftvägsinflammation denna sommar. Märk att alla sjukdomar förekommer i andningsorganen. Tack som fan, käre astma! Vad vore livet utan dig.

• Jag lyckas alltid fucka upp min dygnsrytm. Så många sommrar som jag kan komma ihåg har det i något skede varit så att jag suttit vaken till klockan fyra på morgonen utan någon vettig orsak, och sedan vaknat klockan två eller ännu senare på dagen. I år tänkte jag att mitt arbete skulle ändra på den saken, men eftersom jag följer tradtion nummer ett så gick denna briljanta idée åt skogen. Gissa om det kommer vara svårt att vakna klockan sex på morgonen nästa måndag efter fem dagar av slattrande?