Dendär obehagliga känslan i magen som känts så många gånger förr.

Det är mitt eget fel igen, jag låter det alltid gå så här.

Varför måste det alltid vara så?

Kanske jag är menad för det. Kanske jag borde satsa på något större här i livet.

Ge mitt liv för vetenskapen eller musiken eller konsten eller litteraturen.

Sluta som en hyllad person, men ändå som ett tomt skal.

Men nu för fan

Ryck upp dig karl!

Skärpning!

Nej, det går inte.

Det blir ändå alltid såhär.

Mittiallt känner jag mig rejält nere igen.

Tacka vet jag Stone Sour och Slipknot, mina eviga tröstare.

Jag ska gå och lägg mig nu, och lyssna lite på dom.

God natt.

Bloggapatin slår till igen. Fy fan.

P.S Pirkkas Bratwurst är djävulens påfund!

Det är helt tyst. Ingen säger något. Frågorna är många - Skojar du? Vad hände? Varför? Man förstår inte helt enkelt allvaret i det vi just fått höra. Alla stirrar tomt, och man ser hur tårarna rinner ner för någons kinder. En efter en förstår vi vad som hänt. Vi förstår att det inte längre finns någon återvändo, att det helt enkelt är slut. Tystnaden bryts inte, vi står bara där och vet inte vartåt vi skall titta. Allt är så fel, så jävla orättvist. I mitt huvud tvinnar både tusen och ingen tankar, och jag känner hur obehaget och illamåendet stiger inom mig. Jag vill säga något, jag vill göra något för att dämpa sorgen, men allt är bara fel och konstigt. Det är ännu tyst. Världen har frusit till is. Det kan inte vara sol och varmt ute. Det är bara fel. ALLT ÄR FEL! I 

Dom andra vet inte om det. Dom tappar hakan när dom får höra. Vi kramar om varandra, och det behövs verkligen. Vi besluter oss för att hedra hennes minne med blommor och ljus. Det är rätt. Det är det enda vi kan göra: Visa oss att vi bryr oss, visa att vi deltar i sorgen och påverkas av den. Vi vill visa att vi tycker det är så jävla orättvist, så jävla fel. Vi vill visa att vi är människor som är mänskliga.

Förståss måste man ju fara in till salutorget för att skåda på lite segerlejon igår. Det var ingen frågan om saken. Feelisen där var bra, men programmet var verkligen dåligt. Inga kvalitativa artister, inte ens några kändare var där och spelade. Att sedan höra en av Finlands populäraste komiker komma med uttalanden ''vedetään hurri turpaan'' var ju inte heller så trevligt. Inte heller var det trevligt att skåda hur vissa lyfte sin högerarm i führer-hälsning då Finlandiahymnen sjöngs. Jag var föga imponerad av programmet i fråga.

När sedan spektaklet tog slut var det svårt som fan att lyckas komma på en buss mot Nickbyhållet. Jag och några andra råkade ha tur och anlände redan med 22:40-bussen, som vi mirakulöst nog lyckats ta oss ombord på.

   Salutorget.

Eftersom vi var i stan passade jag på att slinka in på Hellsinki, en av mina favortibutiker, och skaffa mig en Black Label Society-Berserker-väst, något jag villat ha redan länge. Nu skulle vi bara behöva två stycken till med sådana så kan vi starta ett Black Label Doom-Chapter här i Sibbo också!

Jag har inte sovit ordentligt sedan Mars månad. Det är för jävligt rent ut sagt! Jag förstår inte hur jag själv orkar.

Jag tänkte också skriva om något annat, men min tröööga hjärna står helt stilla.

En bild säger mer än tusen ord. Jag är lycklig, rörd och känner mig patriotisk. Tack Leijonat! VÄRLDMÄSTARE 2011!

Jag firar genom att dra en så kallad ''Kalsari-känni'', dvs. jag sitter och super lite för mig själv här på aftonen. Nu måste man ju fira, och jag har ändå för mycket adrenalin i blodet för att få sömn! 

Igår var det också en orsak att festa: Herr Wiiks adertonårsdag firades. Vi satte upp ljud och ljus på dagen, och på kvällen toimade jag som DJ på festen. Det var en mycket bra fest. fastän jobbet som DJ är mycket frustrerande och kräver tålamod. Våra McGyver-laganden av Ljus/Ljud ledde till att vi fick en strålande idé: Varför grundar vi inte en egen firma som specialiserar sig på den saken? Det kunde kanske vara en idée, som man dessutom kunde tjäna lite fyrkendaler på. Vi skulle helt enkelt fungera lite som roudare/festfixare/portsare och ta betalt för det. Inte så illa va?

Orka med skola! Jag anser att lejonsegern är viktigare och smånonchalerar skolan därav!

God natt, bästa bloggstalkare!

En man går över gatan, en dyster figur

En man som kanske mist allt du tror han mist

Kanske det helt enkelt var hans tur

Att få uppleva något trist?

Eller var det kanske chefen, som igen var lite sträng?

Hittade han frugan i någon annan mans säng?

Blir han mobbad för sitt utseendes skull?

Eller är det dryckens melankoli, är den stackars saten full?

Dendär diktbloggen kanske borde uppstå?

Idag har det varit en lång och innehållsrik dag. Faktiskt den bästa dagen på mycket länge. Hela denna vecka har i ärlighetens namn faktiskt varit fenomenal på något sätt, och det ser ut som att den fortsätter på samma sätt.

Skoldagen gick relativt snabbt och smärtfritt, plus att vi hade en ytterst rolig musiktimme, fast jag förväntat mig några konstiga flummigheter (vilket kommer att gälla sedan nästa vecka). Sedan var det cruising med Kim Mikael Wiik, som lyckats med bragden att få körkort. Det blev våldsgästande, kessanfarande, allmänt chillande, äkkilähtö mot Ryssland (eller som det heter i vissa kretsar, Borgå, men som vi vet är allt öster om Kullo Ryssland och allt öster om Helsingfors Sovjetunionen!), där vi ironiskt nog intog amerikansk kulinarist sittandes vid åstranden. Det var då jag för första gången fick riktig sommarfeelis! Dendär känslan av frihet, chill och slapphet som brukar komma smygande alltid i slutet av Maj. Nu har jag sedan lyssnat på ''Ingen sommar utan reggae'' av vår kära landsman Markoolio, en låt som jag starkt associerar till sommaren. På vintern är den alltid min medicin mot allt för många långa vinterdagar. Nu kommer den spela i mina hörlurar ett par månader framåt.

På veckoslutet väntar arbetet, ifall min käre kollega lyckas fixa till sitt sählände, samt den ovannämnda bilistens födelsedagsfest. Torde bli ett lyckat veckoslut!

På musikfronten just nu är det Sonata Arctica och Depeche Mode som gäller...Kontrast much? ;)

Jag skulle ha lust att skriva ett längre inlägg, men saken jag tänkte skriva om för uttjatad och jag har visst angstat om något liknande tidigare (Ledtråd: Stings kanske kändaste låt), så det får vara. 

Ett veckoslut i bilder:

Ett najs veckoslut var det ju :)

Orka med skola när det är 38 grader i solen -.-