Bröder är vi alla, men på olika sidor vi stå

Vi alla kommer falla, skjutna av kallt stål

Ingen tvivlar på sitt ödes lott

Att det inte finns en framtid har vi alla förstått

Tankarna går tillbaka till sköna dagar

Till henne, till bergen och vackra hagar 

De blir endast minnen blott

Tvättas bort av de andras skott

Hur kan landet kräva av oss

Att vi alla skall slåss

Ge våra liv för fäderneslandet

Låta vårt blod rinna ut i sanden 

Höga herrar vars börda

Är hur människoliv bäst skördas

Dikterar vårt öde

Snart är jag den döde

Hälsningar från fronten

Det finns ingen återvändo

Kanske jag skulle börja med en helt skild diktblogg?

Inom bloggvärlden tycks det tydligen förekomma en recession, en kollektiv bloggdöd som sprider sig som en smitta från blogg till blogg. För vissa bloggar är det kanske lika bra att de får dö ut, eftersom där inte står något vettigt eller intressant, men å andra sidan är det synd att vissa som jag läser mycker aktivt och finner roande läggs ner (Jepp, jag menar dig, Herr Salamander). Som tur finns det många andra bloggar kvar att stalka (Jepp, jag menar dig, Teresa), och jag har ju alltid facebook. Själv tänker jag inte sluta före jag bloggar ihjäl mig, eller tappar intresset helt vilket jag inte tror att kommer hända. Jag skall blogga ihjäl mig eller så dö på kuppen! (Ni som begriper er på det svenska språket förstod kanske min lilla paradox). 

I natt hade jag en intressant dröm igen. Jag hatar verkligen insikterna av att drömmen bara var en dröm och att den aldrig kommer att slå in, de insikter som slår ens huvud som en säck med betong varje morgon. Det är en sorgsen känsla.

Solen skiner, hennes vita tänder syns i hennes leende

Liksom alla hennes miner, är också leendet vackert

Rentav underbart, på något sätt även tappert

Liksom hennes hår, ljusare än ljuset

Hon tittar på mig med själfulla ögon

Ser jag en tår?

Av glädje, av sorg?

Av lyckan!

Att det bara är vi, och vi är en.

En liten dikt jag fick plötslig inspiration till att skriva. Den baserar sig på drömmen jag hade i natt.....

Att joo.

Jag går sönder, för jag är trött. Mycket trött. Jag har inte varit så här trött på länge.

Varför kan jag inte få sova?

Igår såg jag och tant Fanny den trevliga trion från Kanada. Konserten var faktiskt mycket bra, även om den var lite långtråkig mellan verserna (höhö).

God natt, och önska mig lycka till i biologitenten imorgon!

Finska................

Städpartiet? 

Dammfinländarna

Afrikapartiet?

Savannfinländarna

Internetpartiet?

Spamfinländarna

Ångestpartiet?

Skamfinländarna

Talfelspartiet?

St-st--stammfinländarna

Utbildningspartiet?

Kan finländarna?

Nilpartiet?

Slammfinländarna

Mjölkpartiet?

Spannfinländarna

Fotokopiepartiet?

Skannfinländarna

Stänkarpartiet?

Grannfinländarna!

Dagens politiska puns levereraras av A. Sundberg!

Jag hajoor med skolan, med att dröma om fucked up shit och med vädret atm. 

Imorgon:

Seriously, jag får inte ut denna sång ur mitt huvud! Tack för den, mister Zakk Wylde.

Gårdagen var en synnerligen intressant kväll. Först jättenajs fest vid en jättefin stuga på Kitö, sedan transport därifrån med full feelis (höhö) upp till ett anti-klimax (Alla hade typ farit hem när vi kom dit, eller sen var alla stupfulla, deprimerade eller båda) i Nickby, och sedan därifrån ner till Eriksnäs på jatkot. Där var huset fullt med 94or på nedre våningen, 64or på övre. 64orna hade helt klart bättre feelis, dom vet i alla fall hur man skall festa. Jag ångrar att vi for från Kitö så tidigt, det skulle ha varit mycket mera najs att stanna i Kitö och sedan åka direkt till Södis på jatkot, eller sen bara att bli i Kitö över natten. Men det var ju nog trevligt att se de av sina vänner som var i Nickby också. :)

Idag blev jag väckt klockan 11 av snarvlande. Jag kände mig konstigt klar i huvudet och tyckte att jag mår bra....Sedan satte jag mig upp, och konstaterade ''Jag är ännu lite i fyllan..''. Jag och herr Wiik traskade ner till Neste Sipoonlahti för att äta lite krapulamat á la KotiPizza, som inte var nära ens värt det pris vi betalade för den. Då och då kom vi ihåg någon av gårdagens bravader, och skrattade rejält åt den (Som när Kress talade i telefon med min mamma :D ). När jag sedan kom hem från Söderkullatrakten där vid 16.30 så haglade det, vappen till ära.

Nu har jag varit ute på en filosofisk promenad med min broder Jan-Erik för att höra lite om vad som händt på andra håll, och nu väntar mig en stor hög skolarbete. 

Fuck my life.

Tack till alla som gjorde Vappen 2011 awesome!

P.S Trevligt att man kan lita på folk.

P.S.S JagVILLhasommarnu,inteallsskolaochclusterfuck.

P.S.S.S: På Onsdagen ;)

EDIT: Jag gjorde just mattaläxan!!!!!!!1!!!!! Jag håller tydligen på att flippa till sist.

Ibland när jag funderar på mitt liv såhär på kvällarna kommer jag ihåg en period i mitt liv som var mycket svår. En period där jag kände att jag inte riktigt blev bekräftad av människorna runt mig, en period då jag ofta var deprimerad på grund av att jag inte verkade ha några riktiga vänner och ett förhållande som var helt uppåt helvete, ett förhållande jag inte förstår varför jag ens blev delaktig i från första början. Jag ångrade mig redan efter en vecka. Jag drabbades av ångestattacker, blev trött på skolan och på mänskligheten i allmänhet. Jag sökte min tillflykt till musikens värld, till band som Slipknot och In Flames, band som sjöng om just dendär känslan som uppfyllde mig. Det var dessutom mörkt och jävligt ute, eftersom det var vinter. Ibland kändes det som om jag skulle kunna hoppa ner från mitt fönster och ingen jävel skulle bry sig. När det var som värst tog jag ett beslut: Nu räcker det med skiten!

Så jag gjorde slut på förhållandet (om man nu kan kalla det så ens), sade åt vissa människor vad jag tyckte om dom för att helt enkelt få ro med mig själv och började själv söka mig mot de av mina vänner som jag visste att brydde sig påriktigt, samt fick några nya som ännu är mina vänner i denna dag. Det började bli vår, dagarna blev ljusare och så även tillvaron. Innan jag visste ordet av var det sommar och grundskolan var slut för min del. Sedan dess har det bara blivit progressivt bättre och bättre.

Men jag är ännu i denna dag rädd för att det blir som denna vårvinter igen. Därför drar jag mig alltid ur innan jag satsar för mycket och förlorar igen. Eller satsar inte alls.

''I don't wanna feel no more
It's easier to keep falling
Imitations are pale
Emptiness all tomorrows
Haunted by your ghost

Lay down, black gives way to blue
Lay down, I'll remember you

Fading out by design
Consciously avoiding changes
Curtains drawn now it's done
Silencing all tomorrows
Forcing a goodbye

Lay down, black gives way to blue
Lay down, I'll remember you...''

Jag vet inte varför jag ens skrev detta inlägg. Det kändes bara rätt.

Jag ser fram emot vappen!

P.S Fanny Mattsson är den vänligaste själ jag vet. Därmed basta. Ingen annan kommer ens nära!

Advokaten:
- Doktorn, innan ni gjorde obduktionen, letade ni efter någon puls?
Obducenten:
- Nej.
- Kollade ni blodtrycket?
- Nej.
- Kollade ni om patienten andades?
- Nej.
- Så ni menar att patienten kunde ha levt då ni påbörjade obduktionen?
- Nej.
- Hur kan ni vara så säker på det?
- För att hans hjärna fanns i en glasburk som stod på mitt skrivbord.
Advokaten:
- Men kunde patienten fortfarande varit vid liv?
Obducenten:
- Det är möjligt att han kunnat ställt upp i valet för sannfinländarna, ja.

Både gårdagen och denna dag har jag funnit mig själv sittandes ute på herr Salamanders gård i bra sällskap, njutande av solen och Jack and Coke. Denna sommar verkar alltså börja på samma sätt som den förra, men den verkar ännu bättre på något sätt. På tal om dricka så har jag intagit dryck med alkoholprocent nu i 11 dagar i rad, och det ser ut att bli den tolfte imorgon. Sedan blir det en veckas paus, och därefter följer den legendariska ''wappu-putkin'', det vill säga Valborgsmässoafton. Som tur har man råd att supa bort ett par hjärnceller eftersom man har ett par extra, i alla fall i jämförelse med somliga individer i vårt samhälle.

Idag har jag stigit upp tidigt för att jobba igen efter ett par veckors ledighet. Det var ganska skönt att få vandra i de tomma koridorerna och fundera på saker och ting medan Megadeth - Trust spelade i mina hörlurar. Senare var det dags för den obligatoriska påskmiddagen för släkten, där jag träffade mina lustiga farbröder och mina kusiner. Det var skoj att se dem igen efter en längre paus, fast det blev lite flyktigt.

Imorgon blir det jobb på morgonen och chillande hos några vänner jag inte sett på länge. Inte helt fel.

Nu skall jag söka mig mot min tomma säng, där jag faktiskt önskar att det skulle ligga någon nu....(Med någon menar jag inte vem som helst.)

''My body aches from mistakes
Betrayed by lust
We lied to each other so much
That in nothing we trust''