Jag tänkte börja detta inlägg med ett lustigt citat av en av mina stora idoler, Lemmy Kilmister: '' I was a fucking terrible guitarist. Thats all you need to be a basist. Now come and have a seat here, Philip''

Jag har alltså tittat på både Lemmy: The Movie och Classic Albums: Ace Of Spades idag, och konstaterat att Lemmy verkligen är en fin man. Hans filosofi, livssätt och entusiasm för musiken och människor överlag samt hans förmåga att skriva fantasiska låtar är verkligen beundransvärd. Jag diggar också hans klädstil, och hans samling av Nazi-krigsföremål är verkligen beundransvärd (Som vi alla vet så hadde nazina de snyggaste uniformerna und so weiter under WW II. Skulle fransmännen t.ex ha haft det skulle han samla på deras uniformer. Så nej, han är ingen jävla nazist)

Idag har jag även planerat DAGEN D, det vill säga min adertonårsfest. Den torde ordnas den 9.7 på Viljan i borgby, men det är inte helt säkert ännu att vi får den lokalen. Endast hundra hemuler kommer att få deltaga, och jag tänker bara bjuda människor som känner mig på riktigt. Ifall ni hör till dessa lyckliga hemuler så kan ni vänta er en officiell inbjudning inom cirka en vecka. Måste bara få vissa saker samt en gästlista klar först.

Idag har jag också varit till Järvenpää och handlat med min moder. Jag skaffade en flaska med Duff-öl (Jonnet ei muista) och en Rolling Stones-skjorta, som jag velat ha redan länge. Rollarit har en viss stil, iaf. Dessutom har jag färgat håret, så olen kuin uusi mies.

Imorgon är det onsdag, alltså en dag närmare vs. Fuck yea! Men så börjar ju prov-veckan snart också. Lönedagen närmar sig också ;)

Godnatt!

Sundben.

P.S Hittar ej på någon film att skriva om......

Jag tvivlade länge på ifall jag skulle skriva ett inlägg idag eller inte, men tant Fanny fick mig övertygad, så här kommer nu det obligatoriska söndagsstalkermaterialet.

Detta veckoslut har varit synnerligen(Siistit ord!) jännä: 

På fredagen badade jag och herr Salamander bastu här hos oss. Det var helt jävligt länge sen jag senast badade bastu här hemma. Sedan begav vi oss till Mårtensby, där ovannämnda tant ordnade lite ''Illanistujaiset'', som ju var helt trevligt. Det var också trevligt att för en gångs skull få sova länge på ett veckoslut och inte stiga upp tidigt för att fara på jobb. Fast egentligen skulle det vara bättre att vara på jobb, sådär ekonomiskt sett, ty min ekonomi ligger redigt på minus nu. Men som tur har jag lönedag nu på torsdag, vilket betyder att pengar finns inför nästa veckoslut. Och det kommer att behövas också.

Igår var jag på kalas i Borgby. Det slutade i det intressanta fenomenet ''påverkade föräldrar'', något som ej skådas allt för ofta. Jag fick höra att jag borde bli politiker, eftersom jag har åsikter om precis allt och alla, och vågar uttrycka dem. Well, maybe I will, maybe I will.

Idag var jag på jam-session i Paipis. Min d-sträng på gitarren gick av efter 2 sånger, så det blev inte riktigt till något med den saken. Istället satte vi igång en trum-session, vilket resulterade i ett par blåsor på mina ovana händer. Men roligt var det i varje fall. Nu skulle man bara borda komma in till stan och få köpt nya strängar åt sig, så skulle saken vara biff.

Och jag ser faktist framemot skolan imorgon...Har jag blivit sjuk i huvudet? Kanske det.

En annan sak som bekräftar att det är så är den musik jag lyssnat på senare tiden:  Alestorm, Aerosmith och Good Charlotte. Oväntat band, va? Men jag diggar. Deras låt ''I Don´t Wanna Be In Love (Dancefloor Anthem)'' passar bara så bra in på min allmänna feelis just nu.

Är sommartid en bra orsak för att vara försenad imorgon?

The Crow är en av mina absoluta favoritfilmer. Den handlar om hur rockstjärnan Eric Draven (Brandon Lee) kommer tillbaka från de döda för att hämnas mordet på honom, och våldtäcktsmordet på hans flickvän Shelley (Sofia Shinas) på Allahelgona ett år tidigare, dagen då de skulle gifta sig. Till sin hjälp har han en kråka som ger honom övernaturliga krafter och gör honom osårbar. En efter en gör han processen kort det gäng av gangstrar, styrda av en brottskung vid namn Top Dollar (Michael Wincott) som utförde dåden. Under hans korståg mot dessa skurkar blir han igenkänd av Sarah (Rochelle Davis), en flicka som ständigt blir försummad av sin prostituerade mamma, som Eric och Shelley brukade ta hand om. Också polisen Albrecht (Ernie Hudson), som redde ut fallet ett år tidigare märker att något skumt är i görningen då Top Dollars gäng avrättas en efter en, och bestämmer sig för att själv konfrontera Eric och berätta vad han vet om fallet ifråga. Även Top Dollar märker såklart att hans män slaktas, och får höra att Eric är odödlig, något som han själv gärna skulle tänka sig vara. Därför kidnappar han Sarah, och för upp henne på den lokala katedralens tak, övertygad om att Eric skall rädda henne. Så sant som det är sagt kommer Eric för att rädda henne, varpå Top Dollars anhang försöker skadeskjuta och fånga kråkan så att Top skall få Erics krafter. Filmens klimax är en duell mellan Eric och Top på katedraltaket, vilket slutar med att Top faller och spetsas på en staty. Klar med sin uppgift tackar Eric Albrecht för hans hjälp, säger adjö till Sarah, och sjunker ihop ovanpå sin gravsten. Han ser en vision av Shelley som omfamnar honom, kysser honom på läpparna och lyfter upp honom, och går sedan tillbaka till livet efter detta med ett leende på läpparna.

Filmens tagline: ''Real love is forever''

EDIT: Det var länge sedan jag såg den senast...Någon som är med på filmkväll, fast nu på söndagen? :)

Igår var jag alltså på The Ugly World Tours konsert i Helsingfors. Det första av de tre band som spelade var Machinae Supremacy. Dom var jävligt enformiga, varenda sång lät exakt likadana, utom att de satt till eller tagit bort ett solo och bytt ut orden i refrängen. Det var inte bara jag som stod och gäspade. Som tur var kvällens andra uppträdande, Ensiferum, extremt bra. Tänk er 4 långhåriga och skäggiga män, endast iklädda en kilt och krigsmålning som spelar den mest awesome Viking-metal ni någonsin har hört. Intressant nog hade de en kvinnlig keyboardist, som tydligen fungerar som kompositör för bandets musik. Jag skulle vilja se mera sådant i metalkulturen i allmänhet, fast det börjar ju bli vanligare och vanligare med kvinnor inom metal. 

När sedan kvällens huvudnummer Children Of Bodom började spela utbröt fullt kaos. Jag höll på att kvävas på grund av att all tryckte på framåt så innåt helvete, och fick en armbåge i halsen så jag tappade andan. Eftersom jag inte tyckte det var särskilt trevligt att manglad till döden gav jag upp min plats på tredje raden och begav mig bakåt mot Moshen, som var i mitten av golvet. Där var det nån smart idiot som höll på att klå upp en liten typ, så jag och en annan tog tag i honom och skuffade iväg honom. Efter det tror jag att han inte vågade börja härja pånytt. Men sparkade mig på smalbenet gjorde han, den jäveln. Jag har aldrig varit med om en så dålig publik förut i hela mitt liv. Jesus fucking Christ.

Efter keikkan hände något coolt: Jag fick officiell inbjudan till Bodoms Aftershow-party! Det var en man som gick omkring och tittade på folk, utan att säga något. När han sedan kom fram till mig och min syster som var med var han sådär ''Tulkaa Afterpartyyn!'' och slog en VIP-inbjudan i handen på oss. Det störde nog lite att man inte var 21. It would have been fucking awesome.

Idag kändes dagen konstigt lång. Jag flippar snart av någon anledning. Men som tur har jag veckoslutet att se framemot!

Och eftersom alla skriver något 30-days BS på sina bloggar tänker jag inte vara sämre, utan göra en lista på mina 7 favoritfilmer från och med imorgon! En film per dag, that is. Där fick mina stalkers lite att se framemot.

Men nu kallar sängen.

Sundben.

Idag har jag tydligen haft någon sorts turdag; Allt har helt enkelt varit till min fördel, för en gång skull.

- För det första så fick jag 82 poäng i min enkka-essä. Fuck yea.

- För det andra så fick jag 9+ i mitt geografiprov, tydligen bäst i klassen, och sedan 10 i mitt projekt med lindben, så jag får 10 som kursbetyg. Fuck yea*2

- Jag lyckades göra 6 mål idag på jumppan, när vi spelade sähly. I vanliga fall brukar jag göra hela noll stycken. Dessutom var de tre första ett hat-trick. Fuck yea*3

- HIFK piskade narrarna denna afton, vilket leder till fill Fuck yea*4

- Och så har jag ju skojigt program inför hela nästa veckoslut! Hell yeah! För en gångs skull känns det bra att vara jag.

Nu till lite filosoferande, den sorten som mina kvinnliga läsare hatar: Jag skall skaffa en ny förstäkare, har jag bestämt mig för. En som kräver lite mindre pedaler för att kunna spela lite metal, eftersom det är jobbigt och ekonomiskt med pedaler. Annors är det absolut inget fel på Valvekingen, utan det är en ypperlig förstärkare till de flesta musikstilar. Ifall nån intresserar sig för att köpa den, så kontakta mig så kan vi diskutera saken! Förstärkaren jag tänkt skaffa isället ser ut såhär: 

Blackstar HT Club 40W. Förståss putki. Den är najs på alla sätt och vis, och har ett fenomenalt distortion-sound. Foff!  

Dock kommer det att först bli i slutet av Maj som jag har möjlighet att skaffa den.

Imorgon blir det Bodom för hela slanten....LIGHTS!

Godnatt

Farbror Sundben.

Detta veckoslut har gått konstigt snabbt. Jag tycker att det just var fredag, och nu är det just måndag igen. Suck och stön. Jag saknar helt inspiration att fara till skolan imorgon. Det är så enformigt, samma saker dag ut och dag in. Det skulle få bli sommar nyt heti!

Fredagen spenderades först på planeringsmöte i min källare med ett par friherrar, och sedan, nu för trejde veckoslutet i rad, i Eklunds bar. Där fick jag garanterat salmonella, eftersom vissa tattare inte kan grilla ordentligt. Jag kommer inte att äta grillad kyckling på ett tag nu. Fy fan.

Jag försenade mig med en kvart till jobbet på lördagen, eftersom jag inte orkade stiga upp ur sängen. Som tur kollar ingen när jag kommer dit, så jag gjorde bara det jag ska göra och gick hem igen. Senare åkte jag till pernå för att delta i all saints-volleybollsturneringen med PRGs lag. Det var nog helt skoj att få spela, och att göra någo annat än bara supa eller hajoo på en lördag. Vi vann priser för bästa spelutstyrsel. Hurr durr.

Idag kom jag iaf. till jobbet i tid. När jag sedan kom hem så sov jag. När jag vaknade så så åt jag, och sov sedan en stund till, och nu är jag trött igen. Jag gissar att det är min univelka som härjar. Gäsp.

På tal om gäsp så börjar min akademiska clusterfuck bara bli större. Jag får jobba arslet av mig imorgon, med tanke på att allt ska vara klart på onsdagen, och jag skall på keikka igen på tisdagen ( Children Of Bodom). Jippiekayjay.

Men nu skall jag fortsätta att göra det jag kan bäst: Nämligen sova. 

Godnatt.

Jag kom just hem från konserten. Jag har ännu så mycket adrealin i blodet att jag inte kommer att få sömn på en timme eller så, och jag är extremt glad, för jag har just upplevt mitt livs bästa konsert. Lite om kvällen:

- När vi kom till stan for vi till McDonalds för att safka ett par juuston, sedan gick vi mot ishallen där vi köade i två dryga timmar innan vi kom in.

- Säkerhetsvakterna var noggrannare än vanligt, så det tog läänge att slippa in. Jag var nästan beredd på att höra ''Bend over'' när det var min tur att bli visiterad, med tanke på hur noggrant personen framför mig blev visiterad.

- Väl inne köade vi som fan för att köpa lite merchandise. Jag är nu stolt ägare till en ''Slayer - Hate Worldwide World Tour 2011''-t-skjorta. 

- Jag lyckades komma till tredje raden framför scenen, där jag sedan stod läääänge och väntade på att Megadeth, som var försenade med en halv timme, skulle börja. Jag märkte att det fanns förvåndande mycket berusade fjortonåringar runt mig, och någon trevlig hemul tyckte att det var en bra plats att spy på.

- När Megadeth äntligen drog igång med ''Trust'' blev jag mycket positivt överraskad. Jag hade förväntat mig att de skulle vara mycket sämre live. Mustaine klarade som vanligt inte av de höga tonerna, men de låga gick jävligt bra. Dock saknar alla i det bandet scennärvaro utom Chris Broderick, som var den enda som levde in sig i sångerna, medan de andra mest spelade med tom blick. Så musikaliskt var de bra, men inte visuellt.

- När Megadeth sedan avslutat sitt set med Holy Wars, så måste jag helt enkelt fara på en dryckespaus. Jag hann trolla mig tillbaka i passlig tid till Slayers soundcheck, och fick en bra plats då också.

- När Slayer sedan rev igång med ''World Painted Blood'' märkte man vilket band majoriteten kommit för att se. De fulla fjortonåringarna hade nu bytts ut mot fulla, skäggiga män, och kvinnor med långt svart hår och läderbyxor. De sittplatser som varit tomma var nu helt proppfulla, och feelisen var på topp.

- Jag har aldrig i mitt liv varit med i en så stor moshpit som under ''War Ensemble'', Slayers tredje låt. Inte heller har jag förr sett ett band som får med sin publik så som Slayer får. Det är något magiskt med det hela, på något sätt. Stämningen var helt annorlunda än på Sonisphere. Slayer passar bättre i en mörk ishall än ute på en stor scen.

- Jag fölll omkull i den ''Wall of Death'' som uppstod när ''Raining Blood'' spelades. Jag var i första ledet, där allla sedan kom att falla som timmer på grund av trycket som uppstod. Som tur var drog en ung dam upp mig därifrån, så att jag kunde fortsätta brutaliteterna.

- Efter grande finalen, ''Angel of Death'', så kände jag att det här verkligen varit en konsert utöver det vanliga. Det var helt enkelt den bästa jag har varit på. Inte ens Iron Maiden har lyckats skapa samma känsla av samhörighet som på denna konsert, inte för mig i alla fall. Det var med en känsla av glädje som vi sökte våra rockar och begav oss mot den väntaden skjutsen.

Och nu sitter jag här och trollar mina läsare med en lam beskrivning av min kväll. Trololololololo.

Glad fredag på er! Nu skall jag försöka sova tror jag.

Imorgon är det endast ett geografiprov mellan mig och detta:

Music for the gods. I whip my hair back and forth.