Farbror Sundben är taggad som en igelkott inför dansen imorgon. Fuck yea. Både dansandet och efterfesten kommer att bli grejjor!

   Denhär orakade pingvinen ser fram emot fredagen. 

(Bilden är lite Hurr Durr, men va kan man)

En Glad Alla Hjärtans Dag Önskar Petson!

Orka blogga.

Jag tänkte börja detta inlägg med att tråka ihjäl alla min kvinnliga läsare och alla som inte är intresserade av instrument med att berätta om min senaste våta dröm på gitarrfronten: Marshall 1959RR med tillhörande skåp på 300W. Fyfan en sån snygg förstärkare, och den låter minst lika bra som den ser ut, om man ska tro på alla demon av den som finns på youtube. 

Dock är detta VERKLIGEN inte någon billig förstärkare: Bara skåpet kostar nästan tusen euro, och ''nuppin'' nästan 2 gånger det priset. Fast med tanke på att den är handgjord så är det väl inte så konstigt att den kostar heller, plus att den är en signaturförstärkare (Randy Rhoads) och hör till Marshalls ''vintage-modeller''. Egentligen är den ganska billig om man jämför med förstärkare av samma kaliber av t.ex Mesa/Boogie eller Krank. Men som vi som funderat på saker under ensamma stunder vet, så är allting relativt. Den dagen jag vinner någon miljon på lotto så åker jag in till DLX-Music i Helsingfors för att plocka bort deras exemplar av just denna förstärkare, och eventuellt en Music Man-gitarr också.

Idag var jag extremt störd på allt och alla hela dagen i skolan. Jag misstänker att det beror på att jag sov hela 4 timmar förra natten. Jag låg och lyssnade till Pink Floyd ända till klockan 3 med en känsla av obehag på grund av diverse människor som jag inte orkar med, diverse människor som jag verkligen skulle vilja orka mera med, och vissa människor som jag skulle vilja att skulle orkar mera med mig. Med andra ord filosoferade jag i vanlig ordning istället för att få sömn, något som liksom alla tidigarer gånger det hänt märkts nästa dag, genom att jag uppnår ett stadium av sönderfall som inga fysiker skulle kunna beskriva.

Jag har dessutom uppnått en period av självkritik nu, något som brukar hända minst en gång per årstid. Det känns som alla andra är bättre än mig på allt, och som om inget jag gör duger. Det som jag sen får utförft känns uruselt, enformigt, tråkigt och trögt på alla sätt. Jag har inte spelat gitarr nu på 2 dagar, för jag blir deprimerad på grund av att jag inte tycker att soundet och min ''skicklighet'' duger till. Inte heller har jag skrivit på min novell idag, och hade i ett skede lust att radera den helt och abortera hela projektet. Det är väl den typiska februari-depressionen som sparkat igång perioden i fråga. Men å andra sidan så kommer jag nog ur den snart, och jag misstänker att den är en efterföljare till den stora depressionen i början av månaden, den som gjorde så att jag hade svårt att sova på nätterna. Men snart blir det ljusare tider, och slutligen vår och sommar. Då kommer livet att vara lätt igen; Det är det alltid den tiden.

På tal om ondska så slutar jag 12:40 imorgon, men sen ska tutorerna bada bastu i lägenheten efter klockan två någon gång, Jag misstänker att jag skippar bastun och bara chillar allmänt en stund där, för att sedan fara hemma. Jag orkar inte med folk, som jag redan konstaterat. Därför är det jävligt skönt med fredag: Man kan vila upp sig igen inför nästa vecka. På ett sätt skulle jag bara villa chilla och ta hand om mitt trötta huvud detta veckoslut, men eftersom jag ändå är en social varelse fast jag inte orkar med folk just nu så skulle det ju vara fint att göra något. Det är länge sen vi gjorde något i större porukka, om man inte räknar gubbaftonen förra lördagen, men nu syftar jag på hela kaveriporukkan. Typ vändagsfest skulle vara helt skoj, fast den ändå skulle sluta med en fucking orgie igen. Men jag klagar inte, bara jag får ta mig en sup så håller jag mig glad, och nu lät jag som en alkoholist.

Nu tror jag det är dags att börja söka sig till säng så att man orkar med Annika imorgon klockan åtta. Hurrdurr.

Alltså jösses vad många människor som vill läsa min novell när den är klar! Jag blev faktiskt chockad över responsen, för jag trodde att alla bara skulle ignorera mitt förra inlägg, men tydligen engagerar sig folk. Det är nästan så att man får lite ''paineita'' att få den klar. Jag hann alltså inte få klar den igår, men jag antar att den borde vara klar senast på söndag. Men vad vet man, kanske jag får den till en roman ännu av bara farten.

Jag måste varna er som kommer att läsa den: den kommer att vara aningen sjuk, på ett sätt som kan förknippa med bland annat Stephen King eller Edgar Allan Poe, för det är deras stil jag blivit inspirerad av, men dock försöker jag lägga till lite egna drag också för att inte bara vara en i mängden.

Det som förhindrar mitt skrivande är skolan. Imorgon börjar vardagen igen efter fem dagar av ''Loma''. Usch. Engelska med Nick Cave direkt. Men det är i alla fall inte pingvinen.

Imorgon torde jag också få veta hur mina prov gick. Usch igen.

Nu tror jag det är dags att börja söka sig mot sängens varma famn, för att sedan lämna den efter allt för några timmar igen.

P.S En blick säger mer än tusen ord.

Jag skriver klart min novell nu. Fick inspiration. Ifall ni vill läsa den (Jag vill gärna höra konstruktiv kritik) så lämna en kommentar! :)

Detta är denna dags fjärde försök till bloggande. De tre första ledde bara till att jag stirrade apatiskt på skärmen medan *ping*-ljudet från Echoes av Pink Floyd tvinnade i mitt huvud. Nu lyckades jag ju i alla fall få det här nerskrivet, så det kanske blir till något trots allt.

Som alla ni som aktivt stalkar mig vet är prov-veckan redan slut för min del, vilket i sin tur betyder att jag har ledigt ända fram till Torsdagen. Idag på min första ''Officiellt'' lediga dag sov jag till klockan 12 när jag nu för en gångs skull kunde, och steg upp utvilad och glad i hågen. Sedan såg jag ett par avsnitt av The Simpsons för att slå ihjäl lite tid, och fick sedan besök av självaste herr Nasse, vilket man ju inte får varje dag. Vi såg på film, drack negercola och chillade allmänt. Sedan gick han upp i rök. 

En stund efter det så spelade jag lite gitarr: jag lärde mig Rosanna, och filade igenom gamla låtar som jag redan har kunnat länge. Jag måste säga att jag diggar min Black Label Chorus-pedal. Jag diggar den mycket. Dock misstänker jag att jag skulle borda byta ut min DigiTech Death Metal mot en annan pedal för att få det sound jag söker, men det är inget fel på den pedalen annars. Eller så kan jag behålla den och bara skaffa en distorition-pedal till, ifall jag någon gång får lust att spela Napalm Death eller Autopsy. Hurr durr.

På tal om hurr så måste jag ju konstatera att herrkvällen hemma hos Salamander på lördagen var en trevlig tillställning, med diverse manliga aktiviteter som reparerande av saker, öldrickande, jakt, skrotlyftande, testiklar och liknande manliga saker. Det som dock sitter bäst i minnet därifrån är ''Spurdo Spärde Sprööt-Layla''. Don´t ask.

Where was I? Oh yes:

Nu på kvällen gick jag ut på en promenad för att ta mig en funderare över vissa saker. Jag kom fram till ett beslut, ett vist sådant i min mening, som underlättar min tillvaro mycket. Jag skall gå vidare. Vissa kanske vet vad jag menar.

När jag var ute och gick så lyssnade jag på The Dark Side Of Moon-skivan. Jag förstår varför den är en av världens bäst sålda: Där finns inte en ända dålig låt. Man orkar lyssna på den från början till slut utan att byta låt. Måste skaffa den i riktigt format, bara jag hittar den någonstans. Det var skönt att få gå omkring och filosofera över saker.

Nu på kvällen har jag bara slattrat annors, och kommit fram till att jag vill göra något socialt imorgon på kvällen. Förslag mottags. 

Nu skall jag slattra lite till,

Sundben.