Är det någon annan än jag som märkt att Dave Mustaine låter som om han skulle ha krapula efter en ordentlig natts festande när han sjunger? Det har han förmodligen haft också, och det är väl antagligen så att fast han har slutat festa så sitter krabbisen i ännu efter trettio års festande. Fråga bara Ozzy Osbourne. Eller farbror Lemmy, fast han har väl aldrig haft krapula heller.

Varav kommer detta yrande om herr Mustaine? Nå, jag såg på min fina The Big 4: Live in Sofia, Bulgaria idag, där ovannämnde herres band, Megadeth, medverkar. För er som inte är insatta kan jag berätta att The Big 4 består av Metallica, Anthrax, Slayer, och Megadeth förståss, och kallas för det eftersom det är de 4 banden från Thrash Metal-Scenen som kommit längst och sålt flest skivor (Vissa säger att det borde vara Big 5, eftersom man borde räkna Testament också). Det är historiskt att dessa band samlas på en enda scen, på grund av vissa dispyter mellan banden. Men det gick så till sist ändå.

Jag blev lite ledsen när jag såg på den, för man märker att både Metallica och Slayer börjar bli gamla, och inte helt enkelt har energi kvar på samma sätt som förr. Men dock finns det ett band som ännu har energi kvar: Anthrax. Dom hoppar fan omkring som 20-åringar på scenen ännu bara, och det är en ren glädje att se dom spela live, vilket jag redan konstaterade i Björneborg på sommaren. Jag kom dessutom fram till att Scott Ians gitarrsound är något att eftertrakta, så därför dreglar jag för tillfället efter en sådan här:

    Digitech Black-13

Herr Ians signatur-pedal. Drooool. 

Imorgon skall jag för min gitarr på uppvisning. Wish me luck.

Jag tänkte sluta detta ointressanta inlägg med en härligt ironisk bild:

Tänk på det när ni sitter och skiter! Själv har jag självklart konverterat till denna fenomenala religion.

Idag har man tvinnat i Helsingfors och skådat hur ens vänner köpt tavara. Själv köpte jag inget för Hellsinki var stängt, så originalplanen att skaffa en Pantera-skjorta gick i stöpet, och jag hittade inget annat jännä heller. Eller egentligen köpte jag Shampoo, men det är ju inte intressant, eller?

Vi var ett varv vid DLX-music, en fin butik som säljer fina instrument till relativt fina priser. Herr Findus fann en ny vän i en åttasträngad bas av märket Hagström, och jag fick stor ha-begär efter en Music Man JP-50, som är en mycket bekväm gitarr, och dessutom är John Petruccis signatur-modell. Så här ser skönheten ut:

En ganska kurvig historia, det här också. Den är faktiskt förvånansvärt liten. Skulle säkert se ganska konstigt ut om sån här stor grabb skulle spela med en så liten gitarr, men najs är den i alla fall!

Jag kom fram till att 2011 kommer att vara ett år som är fullt med fester och annars också mycket hektiskt, eftersom det blir studentskrivningar på hösten och mycket som händer redan tidigare. Jag har redan biljetter till 2 evenemang som sker under 2011:

- The Ugly World Tour i Ishallen 22.3 Children of Bodom, Ensiferum och Machinae Supremacy är ju inte helt fel!

-Iron Maiden på Olympiastadion 8.7 Fjärde gången Maiden, men man kan aldrig se dom för många gånger.

Dessutom kommer jag säkert att fara och se på European Carnage Tour, som kommer till Ishallen 18.3., och innefattar Slayer, Megadeth, och något annat band som inte ännu är klart. Också det blir aningen episkt.

På sommaren blir det säkert sonisphere eller nån annan festival.

Imorgon Star Wars-maraton hos Bäckis. Blir smått fuck yea.

Over and Out, 

Sundben.

P.S När jag skriver något på min blogg är det för att jag vill dela med mig av det och få förståelse, inte för att få ''terapi'' mot mina problem.

Fick mittiallt en plötslig inspiration att blogga, vilket jag tydligen alltid får mitt i natten. Kanske det är så att min hjärna är som aktivast då? Jag vet inte.

Vet ni vad jag hatar? När man ser på en film, och ser ett lyckligt par som efter många om och men äntligen hittar varandra, en gosse som efter mycket ångest och många strapatser får en vacker flicka, oftast den som han velat ha sedan de båda var barn, eller något i den stilen. Där verkar alltid flickorna vara både vackra, smarta, roliga och perfekta för den grabben som till slut får dem. Sedan tittar man på sig själv: Själv är man också en gosse fylld av ångest och som råkar ut för det ena och det andra, men man konstaterar snabbt att man saknar charmen som gossen i filmen har, och han verkar alltid säga det rätta medan man själv tror att man gör det och sedan konstaterar att det gick allvarligt fel. Dessutom verkar är han slutligen alltid säker på att hon också vill ha honom, fast det inte verkar så. Något som man snabbt konstaterar att man verkligen inte är säker på i verkligheten, något som ofta leder till mycket ångest.

Sedan har vi ju kvinnorna. I verkligheten är det tydligen så att alla vackra flickor är aningen dumma, omogna, självuppfyllda eller på något annat sätt allt annat än vad en jordnära grabb söker, medan de som har den perfekta personligheten ser ut som troll. Detta kan verka som en mycket ytlig fundering, men det är ju så att utseendet ger det första intrycket. Sedan finns de ju också de flickor som är båda, men de är nästan alltid upptagna, eller sedan bara vet man att man inte har en chans. Speciellt svårt är det ju med detta face, och jag vet att jag inte spelar i deras liga. Dessutom är kvinnor i allmänhet allt för komplicerade för att egentligen förstå sig på, eller i alla fall ger de en bild av att vara det. De är nästan aldrig rakt på sak, något som många män ofta är, t.ex

Så alltid när jag ser de där paren i filmerna önskar jag lite inombords att jag någon gång skulle träffa just en sådan flicka, något jag vet att i mitt fall är mycket svårt. Vissa sådana har man ju träffat på (Som hon som diggade min Väst på Sonisphere, säkert en av de vackraste jag någonsin sett) men ingen av dem skulle ha kunnat bli till något. Jag funderar ofta på just det här före jag får sömn, då när man kanske önskar att någon skulle ligga bredvid en. Och med någon menar jag inte Findus.

Sådana funderingar denna natt, och orsaken till varför Sundis är ''Forever Alone''.

Edit: Som tur finns det folk som ensamma desperados kan filosofera med, fast klockan är 3 på natten. Skönt att veta att man har sanna vänner!

Nu har Farbror Sundben firat jul i dagarna tre. Jag har fått en överdos av både julmat och släkt, som ju hör till varje jul. Dessutom har jaq spelat för mycket Buzz Music Challenge på familjens nya PS3. Med andra ord har min jul varit en riktig I-landsjul. Skulle jag vara en god människa skulle jag nu förklara att en sådan jul är helt fel, men som vi alla vet är jag verkligen inte en god människa. Så jag firade en I-landsjul utan att få dåligt samvete. Igen.

Som jag redan berättat åt er konstaterade jag att är ett bortskämt barn...Här ser ni varför:

   Mina nya Star Wars-hörlurar. Fuck yea. Dom har bättre bas än dom flesta amisar tillsammans.

 Mina 2 nya Awesome Blu-Rayfilmer. Fuck Yea där också.

Och tillsist, min nya fru. En kurvig, mörk historia:

   Epiphone DR Ebony. Nu ska jag bli nästa Johnny Cash.

Som ni kanske märker har jag fått en kamera. Nu skall jag börja sätta upp svartvita höst/häst-bilder, och skriva lite deep shit bredvid dem. Sen snurrar hela världen runt mig, och jag är världens originellaste och bästa fotograf.

Jonej, Imorgon till staaan,

Sundlund.

P.S Tessu bor i Box.

P.S.S Alla skriver tråkigt utom 2 personer. Ni vet vem ni är :)

Jag är ett bortskämt barn :))))))))))

Skivbloggen är tillbaka i uppdaterad version! Läs mer på http://skivknyckarkungen.blogspot.com/ !!!

Igår hände det något mycket intressant: Min lyssnarlista spelades på Radio X3M. Jag kommer ihåg att jag fyllt i en lista någon gång för länge sedan, och blev smått förvånad när Pekka från X3M ringde upp mig här på fredagen och vill intervjua mig, eftersom min lista tydligen skulle spelas på Lördagen i radion. Nu när jag själv har hört denna intervju får jag fel i huvudet med mig själv, eftersom jag verkar säga ''Liksom'' mellan varje ord, och det är en av de saker jag hatar när jag lyssnar på någon som talar. Fy fan. Dessutom var några av sakerna jag sade bort-editerade...Fast det är ju förståeligt, eftersom dom bara har tid för det väsentligaste på radion.

Om nån mupp som läser detta anser sig villa höra detta spektakel, kontakta i så fall mig via Facebook eller här på bloggen, så kan jag skicka filen åt er. Kanske.

På Fredagen blev jag inte bara intervjuad, utan jag spenderade kvällen hemma hos herr Salamander i gott sällskap, med glögg och pepparkakor and shit. Vi såg på American Pie, och hann se de två första plus en fjärdedel av The Wedding. Jag kom på varför jag inte gillar dem egentligen; De är ju nog roliga (Speciellt Stifler :D), men det blir alltid såndän ''Forever a Gnome''-feelis av dom. Jaajaa. Eget fel and shiet. 

Idag fortsatte jag där vi slutade, plus att jag såg Band Camp och The Naked Mile, eftersom detta har varit en av de mest oproduktiva dagarna på mycket länge, eller så känns det i alla fall. Jag borde ha skrivit klart Mo9-uppgifterna som borde vara klara till jul, men jag saknar totalt inspiration. Så fuck that shit.

Eftersom jag kom in på avsaknad av inspiration, så kan jag konstatera att morgondagens skoldag känns tämligen lame. Det är nämligen så att jag börjar kl. 11.25, och då har vi övning inför Julfesten på onsdagen, och sedan håltimme, och så gammeldansövning. Man känner ju sig otroligt motiverad att fara till skolan överhuvudtaget. Verkligen. Men som tur är det ju bara 2 dagar skola plus julfest kvar, och sedan är det äntligen Jullov. Fuck yea,

Imorgon skall också en av våra jultraditioner följas; Vi skall åka till Ingå tillsammans med min gudfar och tända ett ljus på min Mofas grav. Vi gör det varje jul, för att visa att han inte är glömd. Varje jul funderar jag, klicheéaktigt nog, hur det skulle vara ifall han var med oss. Svårt att säga, men jag kommer ännu ihåg den sista julen före han dog....Han var så illa däran att han knappt kunde sitta med oss i julbordet, men hans envishet gjorde att han ville det ändå. Jag kommer aldrig glömma hans tandlösa leende när han höll mig och min nya Batman-figur (Jepp, Jag var Batman-fantast som liten) i famnen. Inte förstod jag då hur mycket smärta han upplevde, och hur viktigt det var för honom att fira jul med oss en sista gång.

Man blir ju sentimental nu vid julen.

Detta veckoslut har jag popitta Motörheads nya album, The World Is Yours. Lönar sig att kolla ifall man diggar hederlig rock.

Farbror Sundis önskar er en god natt!

Idag såg jag något som fick mig att dö inombords. Vissa av er vet säket vad jag menar.

Idag har också jag och Findus varit i Jumbo och inhandlat julklappar, bland annat i Stockmann, på min ära. Min monokel var dock aningen lortig när vi inträdde där, så jag skämdes som bonden inför adeln, ack och ve. Jag konstaterade att det är svårt att hitta ''Bra'' Julklappar till folk. Men jag hoppas att de gillar vad de får (Speciellt Farssan, hans julklapp var dyr....)

Nu när vi en gång kommit in på pengar så har jag en rolig sak att konstatera...Jag fick lön för att ha vaktat barn en halvtimme i veckan nu i cirka 3 månader....Alltså med andra ord har jag inte gjort någonting alls, och för detta fick jag 100 FUCKING EURO! Sundis är glad. Myyket. Snel Hest.

Imorgon ska vi debattera i skolan. Jag ska debattera för att Religion bör undervisas i skolan. Detta stör mig så in i Valhall, för det går helt mot min egen åsikt, och därför kommer jag inte att vara motiverad för en sådan debatt. De som debatterar mot har en ganska bombsäker seger. Suck och stön och stånk. Dessutom ska vi ju ha finskahörf... Massor med skoj!

Imorgon är det också EN VECKA kvar till Jul! Boomshiet så tiden gått snabbt! Snart är ju detta år slut, for fucks sake....Svårt att tro...Och nu lyder ju frågan: Var skall man börja det nya året? Nå det brukar ju klarna för eller senare, som drängen sa i fyllan...

Musikaliskt har jag börja lyssna på sådant som jag lyssnade på nian igen, alltså inte alla klassiska norska hits, utan Sepultura, Apoclyptica och Pantera. Hade nästan glömt hur bra trummorna är i Somewhere Around Nothing, eller Max Cavalleras vrål i början på Roots, Bloody Roots, för att inte tala om Phil Anselmos skrik i Cemetary Gates, Fuck Yeah.

Men nu borde jag repetera lite bjollologi och sedan uppsöka sägen för en nattlig visit!

Godnatt,

Sundben.