Listan fick bli en top-5, för en top-10 skulle vara alltför lång. Nu när jag sätter ihop den så märker jag hur svårt det är egentligen att sätta biisina på en speciell numrerad plats, men efter noga betänkande tror jag att jag har satt alla där de förtjänar att vara.

Låt nedräkningen börja!

*trumvirvel*

Plats nummer 5: X-M@$ av Corey Taylor. Denna sång handlar om julen sett från den ironiska sidan,och dessutom dissar han den amerikanska, överdrivna julen, och konstaterar att folk skulle kunna spendera hälften av sina julpengar på att ge mat åt fattiga människor som inte har råd med julafton istället för att spendera det på en massa ''onödiga'' saker. Mitt hjärta som ibland hoppar lite mer åt vänster än vanligt diggar. Dessutom plus ett koska Corey Taylor.

Plats nummer 4: Black Ingvars olika julsånger. Jag kommer ihåg när jag var liten, och min farsa popitta en skiva som innehöll bl.a deras versioner av White Christmas (Som egentligen är Black Night av Deep Purple) och Jul på Hawaii (Som egentligen är Gimme All Your Lovin´ av ZZ Top). Jag misstänker att mitt intresse för rock härstammar därifrån.

Plats nummer 3: Silent Night av Manowar. Världens manligaste och mest episka band som gör en manlig, men ändå sofistikerad version av en julsång? Ja tack! Den passar dessutom Eric Adams röst jävligt bra. Kalla kårar. 

Plats nummer 2: Happy Xmas av John Lennon. Den här sången har ett så simpelt budskap, men ett som i dagens läge verkar vara svårt för folk att förstå: Behandla alla lika. Lennon sjunger om att alla förtjänar att ha en glad jul, och att ingen skall behöva lida på julafton. Mycket simpelt, men ändå så otroligt svårt.

Plats nummer 1: Merry Xmas Everybody av Slade. När pappa sätter skivan som innehåller den här att spela vet man att det är jul på riktigt. Den här sången väcker många fina minen från mina barndomsjular, och jag känner doften av jul så fort jag hör den. Mysigt :)

Denna måndagskväll popittar jag Rage Against The Machine. Jag har bara på något sätt en så rå feelis att rebellera mot något eller någon, liksom en plöstlig kick av energi och rå aggression. Vid sådana här tillfällen borde man äga en boxnings-säck eller något likande för att släppa ut det på. Dessutom skulle jag ha lust att citera deras lyrics ''Fuck you, I won´t do what you tell me'' för ett par personer. Det skulle kännas jävligt skönt.

Idag har jag och herr Wiik lyckats producera en fin lustighet till onsdagen julfest. Dessutom kom vi också på en massa olika fina ideér till sketcher som har med klassisk musik att göra. Bör skrivas och utföras inom en snar framtid.

Dessutom hade vi gammeldansövning idag för första gången på ett bra tag. Jag konstaterade att allt går som en dans utom alku-tanssin, som verkligen är ett djupt fitteri. Jag är helt hopplös i den, liksom en groda utan ben.

NEJMEN OJ, så jag vitsade till det just. Höhö.

Jag skall nu varna eder. Imorgon kommer jag att skriva ett panostus-inlägg om mina favoritjulsånger. En topp-10 lista, that is. You are now warned.

På tal om panostus, så kommer det snart en till film på biograf jag vill se: nämligen Thor, som handlar om superhjälten med samma krafter som Asaguden. Den verkar lovande. 

Och detta leder mig in på nästa topic: Jag har funderat på att börja skriva en blogg om nordisk mytologi, MEN jag vill höra folks åsikter om saken först: Lämna en kommentar eller fråga om saken, så jag får se ifall ni intresserar er eller inte. Detta ämne intresserar nämligen mig en hel. Och nu när vi en gång talar om bloggar, så kan jag berätta om orsakerna varför jag inte skriver på skivknyckaren mera:

För det första saknar jag motivation, och för det andra har jag inget att skriva om. Dessutom gillar jag verkligen inte ratata. Inget illa menat mot er som har bloggar där, men ratata suger.

Lämna alltså respons om asabloggen, om ni vill!

Godnatt,

Sundis :)

Imorgon, kära barn, är det Lucia-dag.

Många tänker på en blond brud med en krona av ljus runt huvudet, sång och lussebullar....Men vad är Lucia egentligen? 

Det finns två stycken traditioner som vårt luciafirande bygger på (Och dessa två bygger på flera olika, som sedan bygger på....Oh, you get the point.):

Den kristna legenden om helgonet Sant Lucia: Denna legend lär basera sig på en urgammal italiensk folksaga, som sedan fått en kristen innebörd med åren. Den utspelar sig på ön Sicilien, och Lucia har därför blivit skyddshelgon för ön och dess fiskare. Nåväl, legenden går ungefär såhär: 

Lucia var den vackraste flickan på hela ön, och hennes vackra ögon var det som fick alla män att falla för henne. Friarna stod på kö, och hennes far, som var en fattig adelsman, var angelägen att gifta bort henne med någon rik, ung adelsman. Speciellt en ung greve var angelägen att få gifta sig med den vackra jungfrun, och han var helt besatt av hennes vackra ögon. Men Lucia var inte intresserad, utan bestämde sig för att gå i kloster och tjäna gud, mycket till sin fars missnöje. Greven vägrade acceptera detta, och krävde att få Lucia och hennes vackra ögon. När Lucia fick höra detta, svarade hon med att sticka ut sina egna ögon och skicka dessa till greven. När greven fick ögonen framför sig fylldes han av raseri på grund av Lucias svek, och en dag när hon och de andra nunnorna delade ut mat bland de fattiga på stadens gator, så smög han på henne bakifrån, och genomborrade henne med sin dolk, och tog sedan sitt eget liv. (Fri berättelse av Sundis själv :) )

Denna version är ju dock mycket romantiserad, och mina efterforskningar visar att den ''riktiga'' Lucia var en nunna som helt enkelt fick lida martyrdöden under den romerska kejsaren Diocletianus. Men den romantiserade versionen är ju intressantare, eller hur?

   Sankta Lucia...

Nu funderar du säkert varifrån den luciatradition vi har idag kommer, efter som det där inte verkar ha ett jota med saken att göra.... Jag skall förklara saken.

Förr ansåg man (I Sverige och Finland) att natten till mellan den tolfte och trettonde i den sista månaden var den ondaste, längsta och mörkaste av alla årets nätter. Denna natt kallades för Lucifersnatten(Vilket ju senare har blivit Lussenatten, så när ni äter Lussebullar äter ni djävulsbullar...Skoj va? :) ), eftersom man trodde att djävulen själv gick på jorden under denna fasansfulla natt. Konstiga saker kunde hända under lussenatten: Djur kunde börja tala, möbler kunde flytta sig själv, barn kunde försvinna och maten kunde ruttna bort. Det bästa sättet att skydda sig var att ha strumporna på sig baklänges, eftersom de kunde förvirra djävulen. Man vakade ofta igenom hela natten, eftersom man var rädd för att vara ett lätt byte ifall man somnade. Eftersom detta var den mörkaste natten på hela året behövde man extra ljus, och klädde därför ut en ung flicka på varje gård till Sant Lucia, som kom att bli ljusets helgon, för att avvärja djävulen och eventuella ''fanstyg''. Det röda bältet fick representera blodet från såret där hon blivit stucken och ljuskronan var hennes gloria. Som eskort hade hon ett par änglar (Tärnor) och ofta gårdens drängar (Stjärngossar, det är därför dom sjunger ''Staffan...'') för att se till att inte djävulen rövade bort henne. När folk sedan inte var lika vidskepliga längre, så hölls traditionen ändå kvar, och finns kvar än idag. :)

  Så Lucia har histoiska rötter långt tillbaka i tiden, fast man inte skulle tro det. Intressant, va? Ganska intressant är det nog att vi firar Lucia ännu år 2010, när man tänker efter.

(Med tanke på detta inlägg borde jag ju bli folkhistoriker, sagofarbror är jag ju redan :D )

Imorgon är det skolans lucia, vilket betyder att jag måste fara till skolan tidigare än jag borde. Dagens i-landsproblem. Sedan är det bara Finska (<3) och Gammeldansövning, sedan slutar jag. Smått onödigt.

Senare skall jag och Kim planera onsdagens sketch, och det ser lovande ut.

Men nu skall jag spela lite gitarr :D

Sundben.

Godkväll medborgare!

Igår såg jag och Kim på Scary Movie 1-3 (Vi skulle se på alla fyra, men fyran kom nyligen på TV, så det skulle ha blivit lite för mycket). Det var ett bra tag sedan jag såg de 2 första, och konstaterade att där finns många skämt man först förstår nu när man är äldre. Dessutom var dom roliga eftersom jag hade glömt en massa skämt från dom 2 första (BLACK TV: ''Some white bitch got murdered. we´re outta here!''), och dessutom måste man ju skratta åt Shorty och hans dumma juttun, för att inte tala om favoriterna CJ & Mahalik. Nästa maraton enligt planerna skulle vara American Pie, men om det bara skulle vara de tre första eller hela faderullan har vi ännu inte bestämt.

Dessutom fick jag veta något som är extremt skojigt igår: Gollum ska komma med till polen. Jag går sönder. 14h i en buss på den polska landsbyggden med honom är en av mina värsta mardrömmar. Dessutom är han knappast tillräckligt mogen för att förstå allvaret, utan tror att det bara blir en nöjesresa. Och han har inte jobbat ett skit för pengarna. Förbeskning.

Idag har det varit en så kallad chilldag (alltså det har inte hänt ett skit). Vissa var på väg för att se på Rare Exports, som jag också gärna skulle vilja se, men plånboken tillät mig inte se den denhär gången. Så jag har suttit hemma, spelat gitarr, ROTWK och sett på Hell´s Kitchen och Prince Of Persia: The Sands of Time. Filmen var bättre än jag förväntat mig, med förvånansvärt många berömda skådespelare med, som t.ex Alfred Molina, Jake Gyllenhaal och Ben Kingsley. Dock var handlingen lite väl lik Lord of the Rings ibland, men inte så mycket att filmen inte kändes originell. Nu på kvällen är det lite glögg och vitvin med föräldrarna som gäller. Megabileet.

Imorgon blir det lite brörgh åter.

Godnatt,

Sundben.

Detta inlägg kommer innehålla en hel del bilder....

Efter så många ''synkkä'' inlägg så tänkte jag skriva om lite gladare saker: 

Jag vill börja med den fin bild som många redan sett, men ändå.

   Sundis 13 år. 49% Son of a bitch, 51% Motherfucker, som Lemmy konsanaan. Även en viss likhet med internet-legenden Jonne kan märkas, dock fanns det inte ES på den här tiden om jag kommer ihåg rätt, utan vi hällde i oss R20+, såndän en liters tavara som gjorde så man inte kunde sova på ett par dygn. Jag är säker på att mitt energidrycksberoende började vid den här tiden. Satan anamma, vetni, det var annorlunda förr.

Jag har överraskat mig själv: Jag har börjat göra läxor! Dock endast i Biologi och Modersmål, och jag har även funderat på att börja göra läxor i Finska, eftersom det inte är riktigt mitt starkaste ämne, men jag saknar motivationen tack vare vissa pingvinliknande fenomen osv. Dessutom borde jag ju faktiskt börja läsa på hissa-skrivningarna snart, med tanke på att det innefattar hela världshistorien. Skulle man vara riktigt HC skulle man repetera alla hissakursser från ettan och tvåan i kronologisk ordning nu under våren, och sedan läsa på helheten på hösten. Men jag misstänker att det inte riktigt blir till något. Nå, försöka duger. 

På tal om försöka borde jag också anmäla mig till mattaomtagningen nästa veckas fredag, eller bestämma mig om jag skall ta den på den allmänna omtagningen eller inte. Jag har en sådan där stigande känsla av småpanik, eftersom jag inte kan ett jota av det som man borde. I am fucked.

Nu tänker jag förbeska mig lite: Musamaailma har emailat mig idag, och meddelat att gitarren jag reserverat säljs till en annan kund på grund av lång väntetid. Dock kan dom ordna en likadan tills efter nyår någon gång. Jag går sönder. Jag skickade och fråga till DLX nu vad dom skulle ge för min gitarr, eftersom Musamaailma tydligen inte kan hålla sina avtal. Dessutom är ju DLX importör av Jackson Guitars, så man kanske skulle kunna få en DK2M Dinky eller en Kelly i nån form (JS-series kan dock glömmas) Men drömmen skulle vara denna:

Plocka bort Floyd Rosen så har vi något som börjar närma sig perfektion. Foff i mängder. Och sätt förresten en DiMarzio Evolution neck pickup till.

Dinkeyn:

Av nån anledning gillar jag färgkombinationen.

Deär sponsorpengarna.... ;)

När vi nu en gång håller på med instrument tänkte jag sätta en bild på mitt dröm-trummset hit också: 

Mapex Horizon med svarta skin och svarta cymbaler av märket Zilidijan. ojojoj.

Men nu skall vi göra klart läxorna och gå och lägga oss, barn!

Godnatt, filurer.

Jag började just skriva på en biisi som heter ''You are all blind'' (Working title). 

Blir intressant att se om det blir till något.

''Cuz you are all blind,

 Blind before my pain,

 And in my mind, 

 It is all the same again''

Idag, läsare, är det en sorgens dag för mig.

Det har nu gått sex år sedan en av mina stora idoler, förebilder och hjältar, gick bort.

Dimebag Darrell, gitarristen i bl.a Pantera och Damageplan, blev för sex år sedan skjuten på scen, under ett framträdande av det tidigare nämnda bandet. Han avled direkt, och gärningsmannen hann skjuta fyra andra innan en civilklädd polis sköt ner honom. Darrell var 38 år gammal när han dog. Varför blev han skjuten?

Av samma orsak som en annan stor musiker, som ironiskt nog blev skjuten på exakt samma dag 24 år tidigare.

Både John Lennon och Dimebag hade ett galet fan, som ansåg att de hade stulit sina sångideér från dem på något underligt sätt, och beslöt sig att hämnas på dem på grund av detta. Båda dog också, ironiskt nog, nära personen de älskade (Yoko Ono gick bredvid Lennon medan Dimes flickvän och blivande fru Rita, stod bredvid scenen.) och världen blev lika chockerad över bådas helt förtidiga bortgång.

Men varför betyder Dimebag så mycket för mig?

Tänk er Sundis 15 år. Fylld av hat och ångest mot världen, allt och alla. Då kunde jag alltid finna tröst i Panteras musik, både för att få ut min aggression och för att känna att jag inte är den enda som känner så. Det kändes som om Rex, Dime, Vinnie och Phil förstod exakt vad jag kände, och själv hade känt samma sak någon gång, Dessutom var Dime en otroligt skicklig gitarrist, och han har inspirerat mig helt massor, både med sin stil och med sin positiva syn på livet. Han var dessutom känd, liksom Dio, för att stå ute i regnet och dela ut autografer åt fans som han alltid log åt, medan alla andra satt och drog kokain i baren. Det känns jobbigt att veta att jag aldrig kommer få vara en av de fansen som han möter med sitt stora leende. 

Jag vill avsluta denna hyllning till en stupad krigare med en hyllning från en annan stor musiker åt just denna krigare:

In This River skrevs av Zakk Wylde dagen efter att Dime gått bort. De två hade varit nästan oskiljaktiga enda sedan de var små och ansåg att de var bröder. Denhär versionen innehåller ett gitarrsolo i början i stil med vad Dime skulle spela.

R.I.P Brother.

Denna dag har varit av det negativare slaget. Det känns ännu en gång som det blir för mycket skit på en gång, men det är väl bara jag som överdriver. Nu när jag fått veta att Judas Priest skall sluta spela, att vi inte ens var nära att vinna humortävlingen och att HIFK igen lyckades klåpa på hemmaplan så känns det ju otroligt trevligt att vara mig just nu. Speciellt i detta ljusa väder med +30 grader i solen varje dag där man går med shorts varje dag så känns det extra roligt. Glädje utan gräns. 

Dessutom har jag lyckats tröttna på folk och deras dumma juttun nu igen, och konstaterar att jag blir irriterad bara av att läsa facebooks news feed. Nu skulle det ännu en gång, vara dags att sticka till Grekland och öppna en taverna som säljer Mythos och moussaka, eller varför inte guida runt turister bland ruiner från Antiken? Det skulle jag i alla fall vara bra på. Eller den där klassiska planen att bli fiskare? Dessutom tror jag att det kanske skulle finnas någon vacker grekisk kvinna med ädla drag som skulle uppskatta en Finlandssvensk gosse som gått i landsflykt för att han fått tillräckligt av skiten.

Å andra sidan borde jag inte deppa ihop nu, med tanke på att det snart är lönedag, jul osv. , men det är ju nog svårt att se det positiva i tillvaron som det är nu.

Dessutom blev det lite ''forever alone'' idag igen. Men det är ju skit för mig.

Godnatt,

S.

P.S Det blir inte riktigt till något med mitt julinlägg, Jag har inte ork/feelis.