Goder Afton, Sälar!

Början på detta höstlov spenderades med att besöka släkten i Kyrkslätt...Helt najs :)

Jag blev en aning chockerad när jag märkte att marken är täckt med ett tunnt snölager här i Sibbo...Ganska jännä egentligen, men det betyder också att vintern (AV ONDO!) närmar sig. Brr. 

Var idag till Iso Omena och konstaterade att folk har börjat Julhandla redan...Butikerna säljer Julprylar, det börjar komma ut alla spel och filmer och liknande produkter som ska säljas på julmarknaden och det säljs glögg....Det saknas bara lite julmat så är den fulla rumban igång...Inte för att jag inte gillar julen, det är bara den här kommersiella rumban som stör mig, och den verkar ju dessutom bli tidigare år för år. Det är ju intens Halloween ännu! FFS!

Money var det ja. Jag har tydligen lönedag imorgon (Igen?!) så nu blir det lite pluss i kassan. Dessutom lyckades jag få 20 cent att bli 15€ idag på en spelautomat(Man brukar ju säga att dom som inte har tur i kärlek har tur i spel isället)...så fyrk finns nu för en gångs skull... :)

Min novell går dåligt. Samma min andra blogg. Jag har helt klart slut på kreativitet.

Shalom, Kebab-Rullar

Achsmeth

Då var det slut på en av dom tråkigaste dagarna i mitt liv. Den här dagen har varit så förbannat onödig och jag har känt mig så förbannat oproduktiv hela dagen. Så är det när man är sjuk...tråkigt alltså.

För att få tiden att gå tittade jag på en av de filmer som man absolut borde se en gång i sitt liv ( I det här fallet hela trilogin): The Evil Dead: Army Of Darkness. En riktig klassiker. Det är riktigt roligt att titta på filmer som man sett när man var typ 13 pånytt. Man (I alla fall jag) får liksom en nostalgisk känsla, och kommer ihåg lite av hur det var på den tiden då man såg filmen. 

Jag hade en lite sorglig dröm idag när jag sov på dagen ( Jag har sovit/drömt ganska mycket nu när jag var sjuk): Jag drömde om mig själv som barn, jag drömde att jag var hos min Mommo och Mofa där jag byggde en koja av madrasser med Mofa...Jag tror drömmen är baserad på ett verkligt minne som jag pånågotvis förträngt. Det verkade vara före han blev dålig...Tänk om jag skulle vetat hur lite tid vi hade kvar tillsammans....Det sorgligaste var att jag kunde se hans leende så tydligt..Ett leende jag aldrig får se på nytt.

Jag missade helt att det redan gått två år sen Richard Wright avled...Tänk så tiden går fort egentligen...

En jättebra video jag hittade som passar som en hylling till honom.

Ursäkta angsten, kära läsare, men jag är ännu nedstämd efter min dröm.

Som tur finns det folk som gör så att man ler även ner det är lite ledsamt. Ett stort tack till dom :) (Ni vet själva vem ni är)

Godnatt,

Sundben

Gårdagen var en spännande dag med chillande, lodjurs-smakande muffinsar, försenad pizza, politiska/flilosofiska debatter, 40 zigenare i en taxi (bokstavligen) och det trevliga konstaterandet när jag kom hem att jag har feber.

Denna dag har tillbringats med att titta på Pink Floyd - Live At Pompeii, Two and a Half Men och med att sova. Jag har sovit från klockan 17 till riktigt just, så jag kommer knappast att få sömn inatt. Hee-haa.

Jag hadde en siisti dröm när jag sov:  Jag spelade gitarr i en studio med Kress på keyboard och Emil på trummor (???), och sen for vi och äta pizza med Lotta och Mellu ( ännu mera jännä :D). Lite ologisk, men drömmar har en tendens att vara det...

Det enda positiva med att vara sjuk är att jag får lite längre höstlov... (Men det skulle ändå vara roligare att vara i skolan med folk än att sitta isolerad hemma....)

Sundben.

Det är bekräftat. 

Jag är sjuk.

Helvetes jävlar.

Nåmen jag får sova länge imorgon.

Sundben.

p.s Att vissa människor inte förstår att det dom gör får dom att framstå som idioter utan liv med noll sociala skills förvånar mig ännu.

Amorphis är ett ganska jännä band. Melodisk Death Metal med Kalevala-tema. Man lär sig om mytologin medan man lyssnar. Epic stuff.

Idag har jag varit på Anders Hellenius föreställning ''Pappa Luktar Stand-Up''. Den var ganska bra och förbannat rolig. :D

Imorgon blir det jobb på morgonen, sedan allmänt sluibande för det sedan blir lite partajande. Perus lördag, med andra ord.

Dessutom har jag en sådan känsla att denna söndag kommer att innehålla den klassiska söndags-angsten. Detta beror delvis på att det börjar bli mörkt och fittigt ute, och delvis på att jag har full dag på måndagen i skolan. Suck.

Jag håller på att bli sjuk. Ordentligt sjuk. Halsen värker, jag har mindre stegring och en aning snuva. Jag känner på mig att jag kommer ligga till sängs senast nästa vecka, men det kommer att vara oundvikligt.

Fyfan

Sundis-Setä

Hot sun beating down
burning my feet just walking around.

Hot sun making me sweat
'Gators getting close, hasn't got me yet

I can't dance, I can't talk.
Only thing about me is the way I walk.
I can't dance, I can't sing
I'm just standing here selling everything.

Blue Jean's sitting on the beach,
her dog's talking to me, but she's out of reach.

She's got a body under that shirt,
but all she wants to do is rub my face in the dirt.

Cause, I can't dance, I can't talk.
Only thing about me is the way I walk.
I can't dance, I can't sing
I'm just standing here selling.

Oh and checking everything is in place,
you never know who's looking on.

Young punk spilling beer on my shoes,
fat guy's talking to me trying to steal my blues.

Thick smoke, see her smiling through.
I never thought so much could happen just shooting pool.

But I can't dance, I can't talk.
The only thing about me is the way that I walk.
I can't dance, I can't sing
I'm just standing here selling...

Oh and checking everything is in place
You never know who's looking on
A perfect body 
with a perfect face - uh-huh.

No, I can't dance, I can't talk.
The only thing about me is the way I walk.
No, I can't dance, I can't sing
I'm just standing here selling everything.

But I can walk.
No I can't dance.
No no no I can't dance. (begins to fade out)
No I said I can't sing.
But I can walk.

Denhär sången beskriver mig ganska bra.

Jag såg på en sannerligen intressant film idag.

Pink Floyd - The Wall är baserad på koncept-albumet med samma namn.

Skivan och Filmen handlar om karaktären Pinks uppväxt, och behandlar teman som depression, ensamhet, och isolering. De återkommer hela tiden till olika saker var ''Just another brick in the wall'' (Den symboliska muren Pink bygger kring sig själv)

Pink föds i ett litet engelskt samhälle i slutet av 1940-talet. Hans far har stupat i kriget och hans mor är därför mycket överbeskyddande mot honom. Han hatar skolan, eftersom det verkar som att alla lärare hatar honom, och de slår honom ständigt för att han t.ex skriver poesi istället för att läsa matematik. Han konstaterar kallt att allt detta bidrar till byggandet av hans mur.

Pink växer upp, och får flickvän, som han sedan gifter sig med. Hans musikaliska talang  uppmärksammas, och han får en manager som gör honom till rockstjärna. Men hans fru bedrar honom, och folk älskar honom endast för hans officiella bild och hans pengar, så han känner sig otroligt övergiven och ensam. Hans verklighet blir för mycket droger, för mycket pengar, för mycket press. Man ser hur hans mentala hälsa börjar flippa, och konstruktionen av muren är klar. Det är bara han ensam, kall och känslolös. Han får inga svar när han frågar ''Is there anybody out there?'', och till slut en kväll när ett kvinnligt fans följt med till hans hotellrum, flippar han totalt. Han förstör hela hotellrummet, skär sig djupt i handen och rakar av sig allt kroppshår. Han tar en överdos droger och faller i koma. Hans manager, som hört att han flippat, kommer rusande tillsammans med hotellägaren och ett par läkare. De lyckas återuppliva honom med hjälp av en spruta, så att de kan hålla konserten det är meningen att han ska spela på kvällen.

Men Pink, som ju är helt galen, har blivit övertygad om att han är en facist-diktator. Han beordrar sina fans (som han kallar för ''Hammers'') att gå ut på gatorna och misshandla, våldta och mörda alla som hör till en etnisk minoritet. Följden blir ett upplopp, där många människor mister livet. Pink står och skrattar rått åt det hela, då han mittiallt inser vad han håller på med. Han vrålar ''Stop! jag vill hem!'' och tar till flykten till en allmän toalett, där han svimmar. 

I hans huvud spelas då upp en rättegång, som i filmen är animerad. Åklagaren anklagar honom för att ha visat mänskliga känslor, och för att ha skadat många människor genom att isolera sig bakom sin mur. Hans lärare ( Representerad av en åsna) och hans fru (En sorts skorpion som förvandlas till en demon) vittnar emot honom, medan hans överbeskyddande mor (en stor vagina) ber om att få ta hem honom och isolera honom där. Domaren ( först en mask, sedan en stor röv) dömer honom att riva ner muren som straff för all skada han orsakat, så att han kan känna ångern som straff, och igen bli en person med känslor.

Filmen slutar med att en liten pojke radar tegelstenar på en lastbil, för att visa att när en människas mur rasar, så börjar en annan människa bygga sin.

Rättegångsanimeringen från filmen...sjuka saker.

Det var nog en av de bättre filmerna jag sett, fast den inte innehåller någon dialog nästan alls, utan endast musik. Lite som en musikal.

Kan rekomenderas!

Fredag imorgon, Fuck yea! Det bli Anders Hellenius på kvällen :)

Godnatt, tegelstenar.

Sundben

Nu börjar prov-veckan att äntligen gå mot sitt slut. Det är bara ett onödigt finskaprov kvar och sedan var det slut på fanskapet. Fast denhär prov-veckan har inte varit så farlig, man har ju endå haft mycket ledigt i förra veckan :)

Det börjar med andra ord en ny period på Torsdagen, vilket betyder att det blir nya ämnen igen...''Jag har väntat hela sommaren på att få ha matematik med Thelmis igen!''

Kalas.  

Jag började skriva på min novell igår. Fick mitt i allt bara inspiration att börja skriva .

Novellen heter Träsket. Inte så originellt kanske, men titeln passar handlingen ganska bra. Den handlar om en man som fastnat med bilen i ett träsk då han kört full efter att hans flickvän gjort slut med honom, och lyckats kvadda bilden så att han inte kan komma ut ur den. Den cirkulerar kring hans tankar och hans försök att ta sig ut medan han och bilden sakta sjunker ner i leran. Något i den stilen blir det iallafall :D

Källaren imorgon under regi av Alejandro...Kan bli jännä.

Gonatt.

t. sundis-setä