Domhär 2 senaste skoldagarna har varit otroligt chill. Vi har mest tittat på filmer och slattrat allmänt...Fast slattrar gör vi annars också... :P

Idag var vi till Nationalmuséumet med Hissan. Det var intressantare än förväntat :)

När jag sedan satt i tåget på väg hemåt från stan, så kom det mitt i allt en herre och slog sig ner framför sig. Han såg nämligen att jag hade mina Skull Candy-hörlurar runt nacken, och ville fråga mig om mina var bra, eftersom han tänkt köpa likadana. Vi började diskutera hörlurar och musik överlag, och kom fram till en hel del fina saker. Jag kände (åtminstone för en stund) att det kanske finns ett hopp för Finländarnas sociala sida :)

Imorgon blir det jobb på morgonen, jumitus på dagen och chill på kvällen.. :9

Och på Söndagen blir det marknad :D
Det som är synd är att jag inte kommer att få min univelka i skick under detta veckoslut, men jag litar på att jag kommer göra det på prov-veckan... När jag har mina tre lediga dagar :)))

Jag tänkte dessutom passa på att skriva lite om en serie jag gillar: Unspeakable Vault of Doom, som är en internetserie där man blandar ihop H.P Lovecraft´s historier och kosmiska gudar med en hel del humor :D

Enough of this madness,

Sundis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...