På fredagen bestämde jag mig ganska ex tempore att jag vill åka på konstens natt med mina lustiga filurer till vänner, så jag slog världsrekord i att duscha, fyllde väskan med de första flaskor jag kom åt från min omfattande sprithylla och hoppade sedan på första bästa buss till vår älskade huvudstad. Så mycket konst såg jag inte, men en hel del alkoholpåverkade ungdomar, lite poliser, diverse stjärnor och stjärnbilder, en finskalärare och en hel massa bekanta såg jag desto mera av.

Idag vaknade jag, for till kyrkan på konfirmationsövning, kom hem, sov lite mera, vaknade igen, duschade, klädde på mig och åkte på 16-årskalas i borgby. Som tradition är korkades flaskorna så fort mor- och farföräldrar åkt hem, och sedan festades det på riktigt. Men inte jag, för den onde greve Krapulanderius hade ännu mitt sinne i sina klor. Det har han ännu också. Vasätän månne jag hällt i mig i förgår.

Idag är det konfirmation, och sedan jatkot därifrån som gäller. Skjut mig. 

Dagens filosofiska tanke: Tänk om fallande löv egentligen är löv som gör självmord?

Yippie-kay-yey, Motherfuckers.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...