På fredagen bestämde jag mig ganska ex tempore att jag vill åka på konstens natt med mina lustiga filurer till vänner, så jag slog världsrekord i att duscha, fyllde väskan med de första flaskor jag kom åt från min omfattande sprithylla och hoppade sedan på första bästa buss till vår älskade huvudstad. Så mycket konst såg jag inte, men en hel del alkoholpåverkade ungdomar, lite poliser, diverse stjärnor och stjärnbilder, en finskalärare och en hel massa bekanta såg jag desto mera av.

Idag vaknade jag, for till kyrkan på konfirmationsövning, kom hem, sov lite mera, vaknade igen, duschade, klädde på mig och åkte på 16-årskalas i borgby. Som tradition är korkades flaskorna så fort mor- och farföräldrar åkt hem, och sedan festades det på riktigt. Men inte jag, för den onde greve Krapulanderius hade ännu mitt sinne i sina klor. Det har han ännu också. Vasätän månne jag hällt i mig i förgår.

Idag är det konfirmation, och sedan jatkot därifrån som gäller. Skjut mig. 

Dagens filosofiska tanke: Tänk om fallande löv egentligen är löv som gör självmord?

Yippie-kay-yey, Motherfuckers.