''It's three o'clock in the morning and the rain begin to fall
But I know what I'm needin' but I don't have it all

I'm needin' someone like you that I just wanna do love to
Baby, baby, I need you tonight

Outside my window it's lonely and cold
Inside my heart there's a fire burning out of control

Burning for someone like you I just wanna do love to
Baby, baby, I need you tonight

Your love's coming to me like a wolf howling at the moon
But that just doesn't do me if I can get you soon

I'm calling for someone like you that I just wanna do love to
Baby, baby, I need you tonight''

En bortglömd pärla av dessa skäggtomtar.

Vad som fick Farbror Sundis att skratta idag: 

Är man soldat i finska armen så har man två möjligheter. Antingen överlever man eller så dör man. Överlever man så är det inget mer med det, men dör man så har man ytterligare två möjligheter.

Antingen begravs i en massgrav eller så begravs man ensam. Begravs man i en massgrav så är det inget mer med det, men begravs man ensam har man ytterligare två möjligheter.

Antingen blir man en blomma eller så blir man ett träd. Blir man en blomma så är det inget mer med det, men blir man ett träd så har man ytterligare två möjligheter.

Antingen blir man ved eller också blir man papper. Blir man ved är det inget mer med det, men blir man papper så har man ytterligare två möjligheter.

Antingen blir man vanligt papper eller också blir man toapapper. Om man blir vanligt papper är det inget mer med det, men blir man toapapper så har man ytterligare två möjligheter.

Antingen kommer man till herrarnas eller också kommer man till damernas. Kommer man till herrarnas så är det inget mer med det, men kommer man till damernas så har man ytterligare två möjligheter.

Antingen blir man torkad där fram eller så blir man torkad där bak. Blir man torkad där bak så är det inget mer med det, men blir man torkad där fram så är det inte så dumt att gå med i finska armen.

Idag började skolan. Skolarbetet har inte ens börjat, och ändå går jag sönder i miljoner små pentagramformade bitar. Det enda som verkar hjälpa är långa telefonsamtal där man försöker undvika att använda vissa finska uttryck.

Jag har varit duktig idag: Jag har räknat matta och läst filosofi. Var stolta.

Som Platon konsanaan.  

EDIT: NY OMRÖSTNING. RÖSTA, MEDBORGARE, RÖSTA!

''Fly into the distance
Disappear for a while
I can't make sense of this
But we're here, today, alive''     

Ibland känns det som om jag inte förstår mig på andra människor.

Eller andra människor inte förstår sig på mig.

Jag har en omåttlig lust att ta upp telefonen och ringa ett samtal, men med tanke på vad klockan är och hur tvinnig jag är i huvudet så är det bäst att låta saken vara.

Under de tre senaste dagarna har jag genom iaktagelser kommit fram till diverse olika hypoteser:

- Stereo får Mono att låta som en gammal fis.

- Jag har nästan glömt hur bra Mötley Crüe egentligen är.

- Jag tycker faktiskt om Dr. Pepper.

- Jag blir givmild när jag har druckit.

- Det finns ingen trevligare överraskning än när man blir överraskad av en vän som man inte sett på länge.

- Jag är inte Nikki Sixx.

- En fest blir random när husägaren försvinner.

- Jag har blivit kritisk mot mat.

- Ett telefonsamtal kan göra en hel dag bättre.

- Det finns saker som är viktigare än Yögrillis burgare.

- Det finns dofter som doftar godare än ord kan beskriva.

- Jag går sönder.

- Ångest.

- Tre dagar känns som fem för många ibland.

- Skägg är jobbigt.

- Människor är också jobbiga, speciellt de som jag inte orkar med.

- Allt var bättre förr.

Imorgon blir det.... Joo. Jag vill inte att sommaren skall vara slut.

För tillfället består min värld till en stor del av att läsa The Dirt, lyssna på Johnny Cash, Bruce Springsteen och känna ångest inför omtagningen i kort matematik, kurs fem. På grund av denna ångest skulle jag villa göra just som The Man In Black gjorde under de sista åren i sin karriär: vandra omkring i ödemarken med en gitarr som enda sällskap, sätta sig ner och beskåda naturens under och låta dem inspirera mig till att skriva låtar. Bara jag, gitarren, naturens ro och min ångest.

Eller sen köra Mötley Crüe-varianten: festa tills den enda känsla som finns kvar i kroppen är känslan av att blodhalten börjar bli för stor i alkoholomloppet: Att leva som varje dag skulle vara ens sista. Då skulle livet vara en fest.

Ett klart tecken på att det börjar bli höst: Depression börjar slå in.

Att vara en vecka på skribaläger är alltid skönt. Man får helt enkelt komma bort från stressen och ångesten i vardagen, och bara chilla en vecka. En vecka till skulle inte ha varit helt fel.

Fast nu när man kom tillbaka till verkligheten kom ju förståss också ångesten tillbaka. Usch och fy och suck och stön.

Jag går sönder.

Bra veckoslut coming up. Då kanske jag kan dränka mina sorger tillfälligt.

Det verkar inte finnas tid att blogga mera, eller jag har i alla fall svårt att finna tid för att göra inlägg nuförtiden. Det händer så mycket annat nuförtiden, så bloggandet kommer lätt i andra eller till och med tredje hand. Nu blir det inget bloggande på en god stund nu heller, för jag skall en vecka på skribaläger som hjälpledare, så detta inlägg får fungera som kompensation så länge.

Jag har allstå hunnit åka på roadtrip till Saimaa Open Air och tittat på Scorpions, som var totalt awesome. Vår tyske vän blev lite lucky där, och då syftar jag inte endast på att han lyckades få setlistan åt sig genom sina tyskaskills. ;)

   Scorpions-fansen från Sibbo.

På lördagen därefter lärde jag mig att snapsande icke är något för mig, och att det är svårt att sova när man uppnått en viss nivå av promillehalt i blodet. Att sedan stiga upp för att åka mot Åbo på Söndagen kändes som att slå huvudet i väggen på samma gång som en dvärg sparkade en i familjeklenoderna. Inte så trevligt, med andra ord. Dock sov jag gott halva vägen.

Sedan åkte vi över till Svergie. Där köpte jag en Jack Daniels t-skjorta, vilket är den första t-skjorta jag någonsin måstat visa papper för att få köpa. Lolwut? Jag köpte också lite cd-skivor att tillägga i min ständigt växande skivsamling:

Black Sabbath: The Dio Years

Sepultura: The Best of

Slayer: Reign In Blood 

W.A.S.P.: The Crimson Idol

Bruce Springsteen: The Collection 1973-84

Vi var också till Kolmårdens djurpark, som ju nog också var en helt intressant upplevelse. 

   Tough way.   Präriehundar, ganska perus.

Igår när återvändt från mina strapatser i Svea Rike blev det karakväll i Hindsby. Idag blir det karakväll eller något ditåt i Kyrkoby. Och imorgon försvinner jag igen ner till en veckas isolation på Nilsasgården i Gesterby. 

Och när jag återvänder därifrån väntar mattaboken på mig.

FML.

Nån som kan tänka sig att lära mig matematik så att jag kan klara gymnasiet på tre år??!