När jag idag gick igenom filerna på min dator hittade jag en fil som heter ''den röde klänningen.docx'' Jag funderade en stund på vad denna fil kunde vara, och öppnade den. Plötsligt slog minnena som en våg över mig. Det är ju min novell! Novellen som jag skrev för nästa ett år sen. Jag skrev den, och sedan gav jag den aldrig en tanke till. Den försvann ur mitt medvetande, bara sådär. 

När jag nu öppnade filen visste jag exakt vad jag tänkt när jag skrivit varje rad, exakt vilka låtar jag inspirerats av och exakt vad symboliken i texten går ut på. Det var som om en del av mig själv skulle finnas i texten, som om den skulle innehålla en bit av min själ. 

Jag läste igenom texten och ändrade språket då jag hittade slarv eller språkfel. Nu är textens nästan felfri i min mening. 

Ifall någon vill läsa den får den gärna göra det, lämna mig en kommentar med epostadress så skickar jag den. Och nej, jag publicerar inte dessa kommentarer, men jag vill också veta vem som vill läsa isåfall. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik.

Det är ju ändå min själ det är frågan om.

 

Mandi

15 februari 2012 16:22

Hej! jag skulle jätte gärna läsa den. Jag kan inte garantera att jag kan komma med kritik som ger dig någon nytta men skall göra mitt bästa. Ha det bra!
/amanda.bieber92@gmail.com

Andreas Sundberg

15 februari 2012 20:38

Inte behöver du komma med kritik om du inte vill :) Sätter den i mailen åt dig. :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...