När jag idag gick igenom filerna på min dator hittade jag en fil som heter ''den röde klänningen.docx'' Jag funderade en stund på vad denna fil kunde vara, och öppnade den. Plötsligt slog minnena som en våg över mig. Det är ju min novell! Novellen som jag skrev för nästa ett år sen. Jag skrev den, och sedan gav jag den aldrig en tanke till. Den försvann ur mitt medvetande, bara sådär. 

När jag nu öppnade filen visste jag exakt vad jag tänkt när jag skrivit varje rad, exakt vilka låtar jag inspirerats av och exakt vad symboliken i texten går ut på. Det var som om en del av mig själv skulle finnas i texten, som om den skulle innehålla en bit av min själ. 

Jag läste igenom texten och ändrade språket då jag hittade slarv eller språkfel. Nu är textens nästan felfri i min mening. 

Ifall någon vill läsa den får den gärna göra det, lämna mig en kommentar med epostadress så skickar jag den. Och nej, jag publicerar inte dessa kommentarer, men jag vill också veta vem som vill läsa isåfall. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik.

Det är ju ändå min själ det är frågan om.

Jaha, igår röstade vi fram vår tolfte president här i lilla Finland. Sauli Niinistö är vår första borgerliga president efter Urho Kekkonen, som avgick från posten 1981. Senaste presidenten som kom från Samlingspartiet, Niinistös parti, var Juho Kusti Paasikivi, som tog över efter C.G Mannerheim 1946 och satt som president i 10 år. Han är också vår första president på över 20 år som inte är från Socialdemokraterna.

Enligt min åsikt beror valresultatet på att herr Sauli helt enkelt är en motreaktion mot Tarja Halonen, eftersom han a) är man b) är borgerlig c) håller på hårdare värderingar, som att t.ex pengar är viktigare än mänskliga rättigheter, medan Tawja var något av en mjukis, och kommer bli ihågkommen för att hon genom sin humanitet stod folket nära hjärtat.

Sauli Niinistö - Why so serious? Let's put a smile on that face!

Nu när jag har ägnat mig åt litet folkupplysning skall jag ta tag i lite serious business:

Det finns människor som anser att du kan få allt för pengar. Till och med glädje, lycka och kärlek. Detta är kanske till en viss mån sant, eftersom du med pengar kan köpa saker, och därmed är en maktfaktor när man har tillräckligt av dem.

Men det finns en sak som pengar aldrig kommer, aldrig har kunnat ge dig.

....

....

....

....

....

...

...

...

...

...

...

...

En Dinosaurus.

:(

Igår såg jag på en fin film, Death At A Funeral. Om ni aldrig sett en dvärg på LSD rekommenderar jag den starkt.

Filosofiprov imorgon. Fuck this shit säger jag.