Direktlänk till inlägg 10 juni 2012
Att få bli pilgrim. En ensam vandrare, ett med naturen. ''Må vägen bli min brud'', säger han. ''Hon är en sträng härskarinna, men en rättvis''. Vägen är smärtan, men vägen är också trösten. Vägen är trötthet och möda, men vägen är också en uppmaning: ''gå vidare!''. Vägen är bara ett hinder. Vägen är hans bäste vän, men också hans värsta fiende. Han måste respektera den, om väntar sig att få respekt tilbaka. Vägen är lång. Vägen går till målet.
Målet, ja. Man kan ju icke vara en pilgrim om man inte har ett mål på sin resa - då är man blott en vandrare, en vandrare bland många. En pilgrim måste nå något genom sin resa. Resan måste ha en mening.
Men kanske resan är målet? Är det kanske inte syftet till varför han går? Varför han valt ensamheten?
Då når han sitt mål varje vaken stund, och förevigt kan han leva som en pilgrim. För resan tar inte slut. Världen är för stor, det finns för många platser och för många minnen som inte ännu har fått så sitt frö att växa till något underbart. Pilgrimmen vet detta. Därför är resan målet.
Dammet på pilgrimmens kappa är egentligen trofér från en främmande trakt. Varje fåra i hans trötta ansikte är ett minne. Påsarna under ögonen är vaksamheten, den bistra uppsynen är vittne till den ondska människor och natur är i stånd till. Varje droppe svett är en påminnelse; en påminnelse om den egentliga resan. En påminnelse om livet.
Livet måste alltså ha en mening. Livet är resan. Pilgrimsfärden är lång och tung, men så länge du fokuserar på målet kommer du att klara det. Du vet att du kommer få vila. En dag tar vägen slut. Allt blir vitt. Och du ler, för du vet detta:
''Nu får jag vila. Det har jag förtjänat.'' Glöm aldrig bort resan. Då är inte vilan värd besväret.
Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg. Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...
Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen. Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie; S...
Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen. Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...
Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 | 5 |
6 |
7 | 8 |
9 | 10 | |||
11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
17 | |||
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | |||
25 | 26 |
27 |
28 | 29 |
30 | ||||
|