Idag är det 8.12 - The day the music died.

1980 bestämde sig en engelsman, bosatt i New York, för att ta sig en promenad i stadens parker. 2004 var en banbrytande gitarrist taggad för att gå upp på scenen tillsammans med sitt nya band. Engelsmannens fru var närvarande, eftersom hon liksom sin man älskade naturen, och hon gick bredvid honom ner för trappan från deras lägenhet. Gitarristens flickvän sedan många, som också var hans blivande fru, kysste sin man för den goda lyckans skull liksom hon alltid gjort. Engelsmannen öppnade dörren och tog ett par steg. Gitarristen klev upp på scenen och rev igång en låt framför den vilda publiken.

Pang.

John Lennon blev bara 40 år gammal. Dimebag Darrell blev 38.

Ingen av dem hade någonsin gjort någon illa.

Den åttonde december kommer för alltid att vara fläckat av dessa oskyldiga mäns blod. Det är sannerligen dagen då musiken dog.

Jag tände inget ljus för Dimebag på gravgården i år, något jag gjort varje tidigare år. Har lite dåligt samvete, men jag har helt enkelt inte hunnit göra det.

Fast det redan gått sju år sedan han skjöts kommer jag ihåg det som igår.

Det kom till och med på nyheterna här i lilla Finland.

För aldrig tidigare hade ett liknande mord skett.

Lite uppdateringar på bloggen på g. Om allt går som tänkt kommer jag snart ha en vrålsnygg header. Stay tuned!

Fan vad jag är nervös för morgondagen.

Detta är inlägg nummer fyrahundrafuckalizingtvå på min blogg. Hur fan har jag kunnat skriva såhär mycket på endast två års tid? Vem fan har läst allt det jag klämt ur mig i dessa fyrahundra inlägg? Varför har jag ens ursprungligen börjat blogga? Jag kan inte svara på dessa tre frågor.