Idag är det 8.12 - The day the music died.

1980 bestämde sig en engelsman, bosatt i New York, för att ta sig en promenad i stadens parker. 2004 var en banbrytande gitarrist taggad för att gå upp på scenen tillsammans med sitt nya band. Engelsmannens fru var närvarande, eftersom hon liksom sin man älskade naturen, och hon gick bredvid honom ner för trappan från deras lägenhet. Gitarristens flickvän sedan många, som också var hans blivande fru, kysste sin man för den goda lyckans skull liksom hon alltid gjort. Engelsmannen öppnade dörren och tog ett par steg. Gitarristen klev upp på scenen och rev igång en låt framför den vilda publiken.

Pang.

John Lennon blev bara 40 år gammal. Dimebag Darrell blev 38.

Ingen av dem hade någonsin gjort någon illa.

Den åttonde december kommer för alltid att vara fläckat av dessa oskyldiga mäns blod. Det är sannerligen dagen då musiken dog.

Jag tände inget ljus för Dimebag på gravgården i år, något jag gjort varje tidigare år. Har lite dåligt samvete, men jag har helt enkelt inte hunnit göra det.

Fast det redan gått sju år sedan han skjöts kommer jag ihåg det som igår.

Det kom till och med på nyheterna här i lilla Finland.

För aldrig tidigare hade ett liknande mord skett.

Lite uppdateringar på bloggen på g. Om allt går som tänkt kommer jag snart ha en vrålsnygg header. Stay tuned!

Fan vad jag är nervös för morgondagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...