Idag har jag sett gud själv. Han såg ut ungefär såhär. Dessutom äger jag nu hans plektrum.

Han hade besök av snusmumriken själv idag på scenen.

Jag har också fått veta att Batman besegrar Jesus 6-0, att Metron inte går efter klockan 23 på söndagar, att man hinner med mycket på 1,5h i Helsingfors och att man kan ha tur med spårvagnar ibland.

Jag har också lyckats tappa ett örhänge. IGEN. PÄRON!

Hur fan skall jag orka vakna i tid till filosofin imorgon? Har ännu för mycket adrenalin i blodet för att ens fundera på ordet ''sömn''. 

''I´m a lone wolf ligger
But I ain´t no pretty boy
I´m a backbone shiver
and I´m a bundle of joy''

Denhär sången känns så träffande på något sätt:

'' Blind me
Erase what was
Stillborn, I have become

The feelings I once felt are now dead and gone
I've waited here for you for so very long

So empty
Just a shell of a man
Stillborn, this I understand

The feelings I once felt are now dead and gone
I've waited here for you for so very long

[But], I've waited here for you, so long

[But], I've waited here for you… for you

The feelings I once felt are now dead and gone
I've waited here for you for so very long''

Jag vill gå ut och springa i regnet.

P.S Jag fick körkort idag.

Efter att ha läst igenom några tidningars framsidor har jag kommi fram till insikter:

Insikt nummer ett: Kära Finland, låt folk röka om dom vill. Kouvola skall nu bli Finlands första officiella rökfria stad, det vill säga rökning på allmän plats skall förbjudas. Vad är idéen med det? Folk kommer ändå fortsätta röka. Att man tvingar dom göra det under en filt någonstans långt uppe i en skog där ingen kan lida av passiv rökning gör knappast så att dom slutar röka för det. Ibland känns det verkligen befogat att kalla välfärdsstaten en polisstat.

Insikt nummer två: För i helvete Indonesien, låt folk lyssna på vilken musik dom vill. Att åka till en konsert som var organiserad för välgörenhet för att gripa folk på grund av att dom är ''punkare'' börjar låta som facism i mina öron. Att man dessutom rakade håret av dessa punkare, och dömde dem att sitta tio dagar i ett religiöst fängelse på bröd och vatten är väl intolerans på sin högsta nivå. Men det är okej att behandla dessa ''punkare'' hur som helst, de har ju ändå inget människovärde, detta slödder. Kanske inte Finland är en sån polisstat ändå?

Insikt nummer tre: Varför kan inte lärare ta tag i mobbningen i skolor ordentligt? Det är ju olagligt att ens röra eleverna för lärare nuförtiden. När försök görs för att stoppa mobbningen säger mobbarens föräldrar att deras barn är missförstått, och att skolan borde uppfostra barnen. Jag tycker det är något av det jävligaste jag hört att högstadie-elever mobbat en yngre pojke med epilepsi på grund av att hans sjukdom medför vissa specialbehov för honom så att han skall klara sig genom vardagen. När pojken fått ett epileptiskt anfall på grund av mobbningen, räckte det för pojkens far. Eftersom varken skolan eller föräldrarna till mobbarna försökt få ett vettigt slut på mobbningen beslöt han sig för att ta saken i egna händer. Han gick till skolan och gav pojkarna ett rejält kok stryk, och får nu förståss betala fyrtio dagsböter för misshandeln. Men jag tycker nästan att det var befogat att ta till våld, då inget diplomatiskt verkade ge frukt. Hans son skulle ha kunna dött av sjukdomsanfallet. Detta blir en etisk fråga: Kan detta räknas som nödvärn för pojken, eller var det helt fel att ge mobbarna stryk. Min åsikt i frågan är kluven.

Måste. Sova. Kan. Inte. Helvete.

Jag lyssnar ohälsosamt mycket på Lonely Island nuförtiden. Kanske jag håller på att bli mainstream?

Som tur får Motörhead banka in lite vett i skallen på mig nu på söndag.

Dagens låt:

Like a Boss av Lonely Island

''Talk to corporate (like a boss) 
Approve memos (like a boss) 
Lead a workshop (like a boss) 
Remember birthdays (like a boss) 
Direct work-flow (like a boss) 
My own bathroom (like a boss) 
Micro-manage (like a boss) 
Promote synergy (like a boss) 

Hit on Deborah (like a boss) 
Get rejected (like a boss) 
Swallow sadness (like a boss) 
Send some faxes (like a boss) 
Call a sex line (like a boss) 
Cry deeply (like a boss) 
Demand a refund (like a boss) 
Eat a bagel (like a boss) 

Harassment Lawsuit (like a boss) 
No Promotion (like a boss) 
5th of vodka (like a boss) 
Shit on Deborah's desk (like a boss) 
Buy a gun (like a boss) 
In my mouth (like a boss) 
Oh fuck man, I can't fucking do it, shit! 

Pussy out (like a boss) 
Puke on Deborah's desk (like a boss) 
Jump out the window (like a boss) 
Suck a dude's dick (like a boss) 
Score some coke (like a boss) 
Crash my car (like a boss) 
Suck my own dick (like a boss) 
Eat some chicken strips (like a boss) 

Chop my balls off (like a boss) 
Black out in the sewer (like a boss) 
Meet a giant fish (like a boss) 
Fuck his brains out (like a boss) 
Turn into a jet (like a boss) 
Bomb the Russians (like a boss) 
Crash into the Sun (like a boss) 
Now I'm dead (like a boss) ''

Nästan som en vanlig dag i Andreas Sundbergs liv.

Jag har en känsla i magen. Näst efter hjärtat så är magkänslorna dom näst värsta. Jovisst, dom bästa känslorna finns ju också i hjärtat och magen, som när man är riktigt glad eller får höra beröm över något man gjort, men dom värsta känslorna finns också där, som hjärtesorg, nervositet, oro och obehag. Kanske också besvikelse?

Jag har haft en obehaglig känsla i magen ändå sedan juli detta år. Den har försvunnit emellan, men alltid när man trott att den försvunnit har den kommit tillbaka och gjort sig påminnd. På senaste tiden har den dock figurerat nästan oavbrutet. Varje morgon, middag och kväll känner jag dendär lilla, spända känslan som får hela min tillvaro att kännas hopplös, frustrerande och deprimerande. Jag tror känslan är en variant av den lilla rösten, men på ett mycket starkare och jävligare sätt. Känslan går nästan att beskriva som ångest, men jag skulle inte gå så långt att jag skulle kalla den depression, för jag är annars ganska nöjd med omgivningen eftersom detta år helt enkelt varit ett av de bästa i mitt liv, och fast det näsan är slut tror jag det ännu kommer hända en massa roligt, julen icke att förglömma. 

Det känns som det fattas något i min tillvaro, något jag inte kan sätta fingret på. Ibland på kvällarna har jag en konstig känsla av tomhet, en känsla som ofta förstärks av den tidigare omnämnda och omskrivna rösten. Ibland tar jag upp telefonen, för att jag måste få ringa och prata ut om allt och alla till nån, men efter en genomgång av min kontaktlista konstaterar jag att det inte finns någon som skulle orka eller förstå sig på mina ''problem''. Jag kanske har fel i det fallet, men jag tror inte heller att allt för många skulle vara pigga på djupa diskussioner denna tid på natten.

Summa summarum, Ich Habe Angst, och vet inte vad jag skall göra åt det. Kanske det inte finns något man kan göra? Kanske man bara får bita ihop tills ångesten än en gång ger med sig? 

För tillfället finns det ett ord som pinar mig innerligt: uttnyttjad.

Jag tror att genom att dela med mig av detta på bloggen, så kanske vissa männsikor får en viss förståelse över varför jag reagerar som jag gör på vissa saker. Jag hoppas i alla fall att de gör det.

Dagens sista ''fan art'' tillverkades medan jag lyssnade igenom skivan Garage INC. av Metallica. Jag lät mig inspireras av låtarna på skivan och bandets officiella maskot, ''Scary guy'' eller ''Boris'' som han kallas. Jag funderar på att göra en helt skild konstblogg, eftersom jag börjat rita och måla mycket på senare tid och har ett konstigt behov att dela denna konst med just er. Får se vad det blir, brukar inte riktigt vara den som får projekt gjorda.

Varför göra något vettigt när man kan låtsas vara kreativ, lyssna på Pink Floyd och rita fan-art på paint?