Dagens dialog: det 

'' -Va satan har vi för timme nu?''

Jag: '' Nå religion, sådär på tal om satan...''

Jepp, jag bloggar på religionstimme. Jag låtsas skriva om missbruk, bruk och beroende ur en kristen synvinkel, men jag bloggar istället. Man blir inte så inspirerad av att läsa om herionisters spruckna vener, metaboliterna i kokainanvändares hårceller och hur metaamfetaminanvändare skrapar bort sin hud i tron att något kryper omkring där under. Nog för att det är helt intressant att läsa om drogbruk och dess påverkan på människan, men att sätta till orden '' kristen synvinkel'' får gäspfaktorn att nå katastrofala höjder. Försök nu sen hitta nån som uttalar sig om saken i bibeln dessutom, det är svårare än att dra en vits om påven som nån skrattar åt i en katolsk kyrka.

För tillfället berättar fannymaria om fina åsikter angående kvinnopräster som vissa wackos tycks ha... Inte undra på att folk skrev ut sig ur kyrkan på löpande band efter bland annat ''homo-ilta'' . Det är faktiskt inte alls förvånande.

Fan vad jag är hungrig! Hoppas det är god mat i skolan.

Intressant att popartisterna på sextiotalet sjöng ''I Wanna Hold Your Hand'', '' Do You Wanna Dance?'' och ''Can't Help Falling In Love'' medan man nu på tvåtusentalet sjunger ''Shake That Ass'', ''Tonight I'm Fucking You'' och ''I Just Had Sex''. 

Idag har jag lyssnat på Yes, spelat NHL och varit till gamla stan i Borgå och kollat på julfönster. Mysigt.

Jag har också varit på en så kallad ''kvällstur'' på jobbet. För att sammanfatta denna upplevelse med ett ord: mörkt. Det var dessutom min sista arbetstur detta år. Great success!

Imorgon börjar vardagen igen, usch och fy.

Om exakt en vecka blir det något i denna stil:

Det är inte jag som tycker om alkohol.

Det är alkoholen som tycker om mig.

Jag känner mig passligt övergiven ikväll igen.

Fuck.

Jag vill rikta denna text av Megadeth till vissa personer som hela tiden tycks ha något att klaga på när det gäller mitt sociala umgänge med mera. Ni vet själva vem ni är.

''What do you mean, "I don't believe in God"?
I talk to him every day.
What do you mean, "I don't support your system"?
I go to court when I have to.
What do you mean, "I can't get to work on time"?
I got nothing better to do
And, what do you mean, "I don't pay my bills"?
Why do you think I'm broke? Huh?

If there's a new way,
I'll be the first in line.
But, it better work this time.

What do you mean, "I hurt your feelings"?
I didn't know you had any feelings.
What do you mean, "I ain't kind"?
I'm just not your kind.
What do you mean, "I couldn't be the president of the United States of America"?
Tell me something, it's still "We the people", right?''

Idag har jag spelat NHL.

Känslan när man inser mitt i körprovet att man inte kommer att bli godkänd.

Idag är det 8.12 - The day the music died.

1980 bestämde sig en engelsman, bosatt i New York, för att ta sig en promenad i stadens parker. 2004 var en banbrytande gitarrist taggad för att gå upp på scenen tillsammans med sitt nya band. Engelsmannens fru var närvarande, eftersom hon liksom sin man älskade naturen, och hon gick bredvid honom ner för trappan från deras lägenhet. Gitarristens flickvän sedan många, som också var hans blivande fru, kysste sin man för den goda lyckans skull liksom hon alltid gjort. Engelsmannen öppnade dörren och tog ett par steg. Gitarristen klev upp på scenen och rev igång en låt framför den vilda publiken.

Pang.

John Lennon blev bara 40 år gammal. Dimebag Darrell blev 38.

Ingen av dem hade någonsin gjort någon illa.

Den åttonde december kommer för alltid att vara fläckat av dessa oskyldiga mäns blod. Det är sannerligen dagen då musiken dog.

Jag tände inget ljus för Dimebag på gravgården i år, något jag gjort varje tidigare år. Har lite dåligt samvete, men jag har helt enkelt inte hunnit göra det.

Fast det redan gått sju år sedan han skjöts kommer jag ihåg det som igår.

Det kom till och med på nyheterna här i lilla Finland.

För aldrig tidigare hade ett liknande mord skett.

Lite uppdateringar på bloggen på g. Om allt går som tänkt kommer jag snart ha en vrålsnygg header. Stay tuned!

Fan vad jag är nervös för morgondagen.

Detta är inlägg nummer fyrahundrafuckalizingtvå på min blogg. Hur fan har jag kunnat skriva såhär mycket på endast två års tid? Vem fan har läst allt det jag klämt ur mig i dessa fyrahundra inlägg? Varför har jag ens ursprungligen börjat blogga? Jag kan inte svara på dessa tre frågor.