.. Till tonerna av Dire Straits. 

Tiderna just nu är osäkra. Jag vet inte vad jag vill.

Inget är som förr.

Orka med måndag.

En grej som jag tycker är ganska underlig är att det är Vappen på tisdag. Hur i hela häcklefjäll är det möjligt? Jag tycker det ju var Vappen riktigt nyligen, och nu är den här igen. Tiden går snabbt när man bli gammal, som min farfar brukar säga. Det finns ju dock en intressant detalj med denhär Vappen: Den första vappen jag får ha min studentmössa på mig. Otroligt najs, om ni frågar mig. Det som inte är så najs är jag inte blivit bjuden på någon vappenfest ännu, och när jag frågar runt om saken så a) vet inte folk om något eller b) ska de fira på studieorten/med sin flick/pojkvän/i baren eller med sina gymnasiekompisar. Men, månne nu inte man hittar på något. I värsta fall får jag joina föräldrarna. Snifi.

Men nu skall jag gå ut och läsa i solen en stund. Sen kanske köpa litet glass.

Under min vanliga kvällrunda runt internet och alla dess mörka hörn, så fann jag en lista som var så ovanligt bra, rakt på sak och välskriven att jag bara måste sätta den hit också. Den är på Engelska, men det fattar ni ju. Och jo, jag är också det som är fel med denna värld ibland. Kanske man borde tänka litet mer på sina handlingar i framtiden.

If you are not an altruist, you are what is wrong with the world.

If you are someone who expects others to orbit you emotionally, you are what is wrong with the world.

If you orbit anyone emotionally, you are what is wrong with the world.

If you harbor any feelings of entitlement beyond the age of 17, you are what's wrong with the world.

If you believe that life has a plan for you, you are what's wrong with the world.

If you focus on expressing your "originality" with clothing/accessories/art derived from a source other than yourself, you are what's wrong with the world.

If you entertain delusions of grandeur, misery or significance of any kind above others, you are what's wrong with the world.

If you conform for the sake of conformity, you are what's wrong with the world.

If you rebel for the sake of rebellion, you are what's wrong with the world.

If you are a materialist, you are what's wrong with the world.

If you chase a standard set by another in order to be alpha, you are fucking dumb, and you are what's wrong with the world.

If you value intelligence over kindness, you are what's wrong with the world.

If you value good intentions over practicality, you are what's wrong with the world.

På något sätt, så visste jag direkt när jag såg denna lista att den måste hamna på bloggen. Kanske man skulle ta sig en rejäl titt i spegeln, och fundera litet? 

Själv ska jag också göra det. Men först skall jag kolla litet på detta:

När jag var elva år hörde jag för första gången Iron Maiden. Låten var ''The Number Of The Beast'', och jag kommer ihåg att jag aldrig upplevt musik som talat till mig lika starkt. När jag sedan började gräva djupare i deras musik kom jag att helt enkelt att  finna den ena låten efter den andra som var helt perfekt just för mig. Där började en stark kärlek, en som ännu i dagens läge brinner i mitt hjärta.

När jag var tretton år fann jag de klassiska banden - Ac/Dc, Deep Purple, Black Sabbath, Led Zeppelin, Cream.. Ni vet, all dendär klassiska ''gubbrocken'' som aldrig blir gammal. Tröttnade ganska snabbt på Ac/Dc, men de andra har jag gillat sedan dess. Speciellt Sabbath och Rainbow med Dio imponerade stort på mig. När Dio gick bort 2010 grät jag som ett litet barn. Jag är så otroligt tacksam att jag hann se honom live.

När jag var femton år tyckte jag att Sepultura var det hårdaste band som finns. Månaden efter det var Slayer. Sedan Immortal. Desto tyngre, desto snabbare, desto bättre. Innehöll inte låten åtminstone en distortad gitarr så tyckte jag den var helt värdelös. Jag hade inte en så positiv syn på livet just då, och det var mycket som sket sig. Så musiken var mitt sätt att få ut ilskan, aggressionen, frustrationen, angsten, ångesten, allt. Den gjorde mig verkligen gott.

När jag var sjutton år hade jag hittat de stora låtskrivarna; Nick Cave, Johnny Cash, Bruce Springsteen. Ni vet. Dessa män som skriver såna fantastiska texter, att det nästan är litet overkligt. Dessa män som ser samma saker som du och jag, men beskriver dem så fantastiskt mycket bättre. Dessa män som skriver om livet. Dessutom hittade det fantastiska bandet Pink Floyd, ett band som jag skulle kunna betala nästan vad som helst för att få uppleva live. Fantastisk musik.

Nu är jag nitton år, och lyssnar på litet av allting. För tillfället sitter jag och lyssnar på Bruce, och tänker på hur mycket han betyder för mig. Han är kanske den musiker, tillsammans med David Gikmour och Gary Moore, som inspirerar mitt gitarrspel mest. Och varje dag hittar jag en massa nytt och intressant, som Ghost, Jeff Beck, Pekka Streng... Listan kan göras lång.

Musiken är kanske den största orsaken, till att jag klarar att stiga upp ur sängen varje morgon.

En större kraft, något mäktigt,

Som alltid finns där.

Amen.

... Tillbringar jag med att spela gitarr och sjunga. Det känns mysigt att sitta och spela, medan man sitter och tittar på regnet som faller ner från skyarna, med fönstret på vid gavel så att man får in den fräscha doften och de mysiga ljuden av trafiken som drar förbi blandat med regnets smatter mot fönsterbräde och tak. 

Jag tänkte skämma ut mig med en låt här på bloggen också. Den heter ''Heart Of Gold'' och är originellt skriven av Neil Young, men den version jag föredrar är Johnny Cash tolkning av den, en version som jag tycker passar mer in på lyriken. Kolla in skjortan i videon, den är åtminstone mitt i prick! 

Tack och förlåt,

Sundben.
 

Har underhållit mig själv idag genom att ''zombiefiera'' ett par bilder av mig. Fast såhär ser jag ju egentligen ut utan det tjocka lager smink jag penslar på mig varje morgon. Så nu vet ni det.

Jag vågar inte skriva på denna blogg mer. Inte allt för personligt, åtminstone. Det har fått så många otrevliga följder på sista tiden, att jag med flit undvikt att blogga, och istället skrivit några texter på word. Jag vet inte, när man vet att fel personer kan läsa allt vad man sätter hit så känns det ju inte så kul. Jag vet inte riktigt vad jag skall göra. Kanske jag bara borde sluta blogga?

Ett litet inlägg:

Ny telefon, ny frisyr, för litet fritid, för litet pengar, snart till London, går bra för Pittsburgh, var på restaurang idag, känner mig ensam, keikka i kyrkan på söndag, ny gitarr, skägget växer, allergierna har börjat slå till, The Walking Dead, lyssnar på Alice In Chains, Jeff Beck och Finntroll mycket, saknar motivation, mitt rum borde städas, är trött, skriver allt i en enda mening, köpte nytt hårflott idag, ska börja söka bostad och kanske skaffa bil. Skrev detta med min nya telefon och satte upp en bild. Får se vad det blir.

Har faktiskt varit dålig med att blogga på sista tiden. Det är inte så att jag inte skulle ha inspiration, eller nåt sånt. Jag hinner bara inte blogga nuförtiden, tiden går till att jobba, spela gitarr och kolla på The Walking Dead, medan jag försöker hinna träffa så många människor jag inte sett på länge som möjligt under veckosluten. När nästan alla ens kompisar studerar eller är i militären så händer det tyvärr så att man inte kan träffa dem så hemskt ofta, och de hinner kanske inte hålla allt för mycket kontakt till en heller. Det hör åldern till, tyvärr. 

Jag orkar inte skriva så mycket, man jag skulle kunna sätta upp ett par bilder tagna under den senaste tiden, så ni ser vad som är/har varit pågång i mitt liv.

Skriver snart igen. Känner det i lilltån.

P.S KOLLA IN MIN LÄNKLISTA! Lade till några bloggar som jag brukar creepa läsa. Och rösta i den nya omröstningen. D.S